1 maj

Idag är det första Maj och S får råd,  DN kopplar ihop dagen med våld i sann liberal anda medan Svd i sin vana trogen fokuserar på splittringen inom S. Allt är med andra ord sig likt.

1 Maj är dagen för alla som identifierar sig med den sociala kampen för ett rättvisare samhälle.  En kamp som kostat miljontals kamrater livet världen över och dömt dubbelt så många till tortyr och landsförvisning.

I den här kampen för ett rättvisare samhälle har mängder av sånger skrivits. En av dessa är följande republikanska sång från Spanien:

En la plaza de mi pueblo (På torget i min by)

 På torget i min by sade arbetaren till landägaren (bis):

Våra barn kommer att födas med näven i luften!(bis)

Den här jorden som inte är min, den här jorden som är landägarens(bis):

Den vattnar jag med mitt svett och arbetar med mina händer!(bis)

Men säg mig kamrat om den här jorden tillhör landägaren? (bis):

Vi har då aldrig sett honom ploga jorden (bis).

Med min plog öppnar jag upp fåror,  med min plog skriver jag:(bis):

sidor om jorden av misär och svett (bis).

Vad vill man med kritiken mot LO?

Man skulle kunna tro att det borgerliga intresset för AMF, LO, Lundby-Wedin, Sahlin och S har sin grund i att man från deras håll tar parti för de ”svaga”. För de arbetare som känner sig lurade i sammanhanget. Låt er inte luras av det. Borgerligheten vill inget annat än att ge sig på hela arbetarrörelsen, med konkreta förslag på bl.a. sämre arbetsvillkor, uträde ur facken o.s.v.

Genom att argumentera för att de företrädare arbetarrörelsen har saknar moralisk trovärdighet i och med sina höga löner vill de få er att tro att deras kritik är riktad mot det orättvisa i detta (detta är endast populism från deras håll). Dock är kritiken inte riktad mot själva lönerna utan om att lönerna erhålls av de som företräder arbetarna (vilket stör dem).  Det är helt ok att ha den lönen- om du inte företräder arbetarna.

På något sätt försöker man använda sig av ett ideologiskt trick, nämligen ”inkorporering” (detta behöver man inte göra ”medvetet” utan det ter sig ”naturligt” utifrån den klassposition man har). Det går ut på att ta till sig den utbredda kritiken, göra den till sin men förändra den och ändra eller ta bort dess udd. I klartext: Skriv om missnöjet som uppenbarligen finns, lägg fokus på de höga lönerna och ändra kritiken till att gå från en individ till att gälla en hel rörelses trovärdighet (något som kritiken från vänstern knappast har som mål). Kritiken som finns inom arbetarrörelsen förändras och blir en kritik mot sig själv i och med mutationen den får under inkorporeringen av de borgerliga medierna.

Naturligtvis ska vi kritisera det ofattbara i att göra karriär på bekostnaden av att företräda kamrater men den kritiken är långt ifrån att vi ska dra slutsatser om hela arbetarrörelsens moral eller trovärdighet som är syftet från höger.

LO, S, V och alla andra vänsterpartier ska granska och kritisera de senaste händelserna utifrån arebtarrörelsen egna premisser. Ingen borgerlig hegemoni ska få definitionsrätt på hur vi själva ska ta tag i den här problematiken.

Borgerlighetens dröm är en söndra och härska taktik, en splittrad arbetarklass. Det passar de att S, LO, V och övriga vänsterpartier slåss sinsemellan. Det försvagar bara oss själva om vi gör det utifrån deras önskemål.

Vi måste göra upp med de ofattbara förmånerna som finns för flera av de som företräder oss men låt oss sköta de här problemen utan att för den delen låta borgarnas dröm uppfyllas, nämligen att vi krossar våra egna skapelser och därmed oss själva.

De senaste tidernas händelser måste ha aktualiserat en rad mängd frågor och flera kamrater lär ha bra förslag på förändring. Låt oss ta tillbaka rörelsen!

Läs flera intressanta funderingar om drevet, S:s politik, ”väljarras”, AMF, sverigedeokraterna och LO:  LOKE, Ett hjärta rött, Ali Esbati, Lasses blogg, Kommunisternas blogg, Svensson, Björnbrum, Nemokrati.

Högern passar på!

Nyheten om att Wanja Lundby-Wedin nu lämnar sina uppdrag i styrelserna för AMF, AFA och Aftonbladet får stor genomslagskraft i media.

Lundby-Wedin har dock inga tankar på att avgå (och flera distrikt ger henne sitt stöd även om Expressen slår på stora trumman när det gäller förbuden). Hon erkänner visserligen att förtroendet för henne fått sig en törn och ”analytiker” påpekar att det är helt öppet om hon får sitta kvar och påminner oss om att hon klarat sig förr. Spänningen är olidlig i höger pressen.

Det värsta av allt i de här turerna är inte att förtroendet för henne fått sig en törn. Arbetarrörelsen är ingen individuell angelägenhet. Så som det hela belyses, av en moralisk inriktad borgerlig press, har hela arbetarrörelsen fått sig en törn vilket är allvarligt. Facket. Det som ska representera oss alla. Kanske är det i och för sig bra? Kanske kan vi få en diskussion inom de olika facken om vilka som ska representera oss, deras löner, deras ambitioner, deras uppdrag och deras förda politik?

De olika liberala tidningar har använt kritiken mot Lundby-Wedin som ett slagträ för att ifrågasätta hela arbetarrörelsen och dess representanter. Läs den här artikeln för en typisk ”analys”. Den sista meningen är väldigt talande: ”Hur blir det exempelvis på 1 maj? Kan arbetarrörelsens företrädare då med trovärdighet gå till storms mot klasskillnader och överbetalda direktörer?”

Naturligtvis kan inte sådana representanter tas på allvar. Det är dags att byta ut dessa och ändra villkoren för de som företräder oss. Om man ska, från vänstern, se det hela på ett positivt sätt kan man istället fokusera på den nödvändiga diskussionen detta borde leda till inom arbetarrörelsen. Det som nämndes ovan. En diskussion kring representanter, uppdrag, löner och politik. S kris är en angelägenhet för deras parti. Dock är inte den här artikeln helt ute och cyklar när den säger att krisen inom S föregår AMF skandalen. Att t.ex. S tappar, 8-9% och M växer med i princip lika mycket är ett skumt samband som man kan spekulera mycket i.

Högern passar som sagt på att ge sig på oppositionen i samband med de här turerna. I den här  får sig MP och V en känga. Främst är det Vänstern och Ohly som i samband med krisen och AMF-turerna anses ha fällt ”omogna radikala” kommentarer som visar att de inte är redo för en plats i regeringen. Den här andra ”analytikern” frågar hur man ens tänkte tanken att regera med MP och V, ”flummare” och ”kommunister”.

Samtidigt som höger tidningarna fortsätter sitt drev mot Lundby-Wedin och Mona så missar alla förutom tidningen Dagen nyheten om att KD kan tänka sig regera med SD:s stöd (vilket skulle innebära eftergifter till de senare om man är realistisk). En nyhet som förtjänar en större publicitet än den fått bl.a. på grund av att flera i alliansen påstod att man aldrig skulle samarbeta med SD. Vad brukar man säga? Man ska aldrig säga aldrig. I den här frågan kan man ändra det till att : Alliansen ska aldrig säga aldrig till ett samarbete med SD OM det kan säkra deras regeringsställning.

De här turerna kring Lundby-Wedin är inte en individuell angelägenhet. De skadar hela arbetarrörelsen.  Högern passar på att ifrågasätta hela grundstrukturen som rörelsen vilar på och man tar tillfället i akt att även ge sig på MP och deras hatobjekt nummer ett, gammelkommunisterna i V. Det ständiga tjatet om ”kommunism” och atackerna mot V är egentligen inte konstiga. Av de tre partier i opposition är V den som tydligast fört fram kritik mot den ekonomiska krisen och den som är det största hotet mot kapitalet.