Arkiv | Övrigt RSS feed for this section

Några snabba frågor…

28 Jan

Den  misstänkte polischefen som sitter anhållen för våldtäkt mot barn framkallade överraskning. Till och med självaste Leif GW Persson är överraskad.. En Kristen lärare  i de tidiga åldrarna åtalas för övergrepp. Alla överraskade. Varför?

Hur ser den typiske våldtäktsmannen ut? Vilket yrke har han? Vad ska han ha för karaktär? vilken socioekonomisk bakgrund ska han ha för att det inte ska bli en överraskning? I vilken miljö ska det ske för att det inte ska väcka uppmärksamhet? Vilken etnicitet ska han ha?

Svaret på de här frågorna kan ge oss en hint om vilka vi förväntar oss ska begå den här typen av fruktansvärda brott.

Hur kommer det sig att vi förväntar oss en viss typ av människor när det gång på gång bevisas att det inte existerar EN sådan?

Vad är det för mening att angripa problemet utifrån sensationella aspekter. Att enbart skriva om det när det är en polis, lärare etc.

Våldet mot barn och kvinnor är närmare bort än vi anar. Är det just det som är det läskiga? Att förstå att problemet är djupt rotad i vårt samhälle och att förövarna allt för ofta har en nära relation till offren och därmed erkänna att det är ett strukturellt  problem?

Annonser

Skicka de till Nordkorea istället!

27 Maj

Mitt i all den uppståndelse som skapats i samband med att Nordkorea sägs ha genomfört en lyckad bombtest och hotat  grannen i syd med krig går Muf:s ordförande till angrepp mot diktaturer och orättvisor.

Wykman gör det i samband med fallet Dawit Isaak, han som sitter fängslad i Eritreansk fängelse. Han föreslår att Sverige ska skicka soldater till Eritrea för att befria Dawit.

Naturligtvis skulle en sådan handling vara en direkt krigsförklaring mot ett annat land och därmed helt absurd. Det är kul att Muf ordföranden engagerar sig så pass för en individ att han är beredd att skicka in hela Sverige i krig och därmed riskera livet på de soldater som skulle behöva genomföra en sådan operation. Kul och oansvarigt.

Hur skulle det vara om han själv, i händelse av att det vart en verklighet, skulle följa med soldaterna och riskera sitt eget liv? Det skulle jag vilja se. Det är lätt att skicka andra in i döden men själv sitta vid sitt trygga hem och surfa på populistvågen.

Det är skamligt att många försöker vinna poäng på Dawit. Läste en artikel häromdagen på dalademokraten, mycket väl värd läsning

Journalisten som i Sverige försörjde sig som städare har engagerat kollegor som aldrig skulle ha engagerat sig här hemma för andra ”invandrar” journalister som står utan jobb och som tvingas städa. Skulle de ens anställa en sådan och vilja ha honom som granne? frågar sig artikelförfattaren med all rätt i sin artikel mot hyckleriet. Läs den!

När Muf:s ordförande vill riskera att Sverige går ut i krig för Dawit (EN individ) varför inte skicka hela styrkan till Nordkorea (som hotar FLERA individer)? Då skulle Muf:s ordförande inte bara rädda en individ utan massor av individer och därmed göra en god gärning för mänskligheten. Nordkorea hotar ju hela världen med sina atombomber…

Om någon ställer sig frågande hur en sådan operation, rent praktiskt, skulle gå till (både den om Dawit och Nordkorea) så kan man svara alla, att det är lugnt. Muf ordföranden har tänkt till ordentligt och hämtat inspiration i filmvärlden inför en sådan framtida scenario och fritagning.

Kunde Rambo, i egenskap av individ,  frita gisslan och rädda vår värld från allt ont kan nog även de svenska soldaterna göra det. Skulle de misslyckas kan vi ju alltid lära oss av James Bond som redan avväpnat Nordkoreaner.

Skulle även de- mot all förmodan- misslyckas har vi våra ess i rockärmen. Batman och Stålmannen. Hittills har ingen sett att de misslyckats och varför skulle de göra det i just Eritrea och Nordkorea?

Hur mäta vikten av betydelsen?

4 Maj

DN rankar historiens 100 viktigaste svenskar. Bland dessa figurer finns mängder av kungar, någon ihågkommen till och med för de erövringskrig som begicks under hans tid vid makten (tydligen ok i det här fallet).

Det tycks råda en fascination i att rangordna och mäta människors betydelse  i olika nationer efter den roll de spelat för respektive land. Naturligtvis är en sådan här lista alltid kontroversiell. Beroende på var man själv står politiskt kan man säkert sakna en del och tycka att flera inte skulle ens ha hamnat bland de 100 ”viktigaste”.

För hur mäter man vikten av någons gärning? Kan man tilldela en kung t.ex. betydelsen av att ha ”erövrat”  delar av Europa?

I historia talar man ofta om ”personer” som ”individer” som gör historia, t.ex. att Napoleon erövrade det ena landet efter det andra, Hitler tågade snabbt in i väst, Bush bombade Irak, Pinochet torterade människor och så vidare.

Sanningen är att dessa naturligtvis är ansvariga men sällan delaktiga i det som deras underordnade gör. Det är oftast en mängd olika ”okända” människor som egentligen gör verklighet av olika individers ibland perversa drömmar. Det är vanliga människor som ser till att historien ”görs”  men individer som tilldelas ”äran”.

I en lista på de 100 ”viktigaste” svenskarna finns endast 16 kvinnor. 

Vad ska man dra för slutsatser av detta? Att kvinnor är oviktiga i proportion till män? Att vi har haft en maktordning som hållit de utanför det som sedan anses ”viktigt” historiskt sett? Att det är män som gjort listan? Att det är män som skrivit historien?

16 kvinnor och 84 män i en lista på 100 personer.

Om någon nu undrar hur många av dessa 100 personer män och kvinnor som kommer ur ”pöbeln” och de lägre klasserna i samhället är det naturligtvis även det en berättigad fråga värd att reflektera över..

1 maj

1 Maj

Idag är det första Maj och S får råd,  DN kopplar ihop dagen med våld i sann liberal anda medan Svd i sin vana trogen fokuserarsplittringen inom S. Allt är med andra ord sig likt.

1 Maj är dagen för alla som identifierar sig med den sociala kampen för ett rättvisare samhälle.  En kamp som kostat miljontals kamrater livet världen över och dömt dubbelt så många till tortyr och landsförvisning.

I den här kampen för ett rättvisare samhälle har mängder av sånger skrivits. En av dessa är följande republikanska sång från Spanien:

En la plaza de mi pueblo (På torget i min by)

 På torget i min by sade arbetaren till landägaren (bis):

Våra barn kommer att födas med näven i luften!(bis)

Den här jorden som inte är min, den här jorden som är landägarens(bis):

Den vattnar jag med mitt svett och arbetar med mina händer!(bis)

Men säg mig kamrat om den här jorden tillhör landägaren? (bis):

Vi har då aldrig sett honom ploga jorden (bis).

Med min plog öppnar jag upp fåror,  med min plog skriver jag:(bis):

sidor om jorden av misär och svett (bis).

Tråkiga bloggar

12 Apr

Bloggar är ett bra sätt att nå ut till fler människor. Om man har en blogg kan man styra val av ämne och få till en diskussion om det finns den viljan bland de som kommenterar (och hos den/de som driver bloggen). Med twingly länkar kan man belysa samma nyhet som på etabalerad media fast utifrån ett annat perspektiv.

Man lär sig snabbt vilka bloggar som länkar i samband med nyheter och artiklar som använder sig av twingly som brukar skriva något i förhållande till det som berörs i artikeln eller utan att ge någon djupare kommentar till den länkade nyheten.

Nyheten om att olika riksdagsledamöters bloggar är impopulära är egentligen inte så konstig. Jag har varit inne på flera sådana och ibland kan man inte ens kommentera inlägget. De uppdateras sällan och man får intrycket av att sidan är helt ”död”. Inte heller handlar de alltid om politik, vilket man önskar sig om det är politiker som sitter i riksdagen. Jag tror inte att det är så många som bryr sig ifall de har ätit pasta eller fikat i en halvtimme. Men det skulle göra de ytterst intressanta om de berättade om vad som är deras praktiska arbete och förda politik och då gärna i mer än fyra meningar.

Alla som bloggar vill ju att det man skriver ska läsas och diskuteras så naturligtvis är de här siffrorna som de uppvisar dåliga. Att få fler besökare på en blogg är inte alltid så lätt. För ”kända” personer och för sådana som redan gjort sig ett namn i det som kallas för bloggossfären är det inga svårigheter. Men om man inte är en ”känd” redan innan (med hjälp av etablerad media) eller hållt på i tio år kan det vara svårare.

Då tackar man alla som länkar till en utifrån sina bloggar och inser det positiva, trot allts, med twingly som gör att fler kan upptäcka ens blogg och återkomma och diskutera de ämnen som tas upp.