Arkiv | Latinamerika RSS feed for this section

Tänk om det hänt i Venezuela?

30 Jan

Alan García, Perus president, gillade inte att en tv-kanal visade bilder av militärens massaker i Bagua, Peru. Oklart hur många som dödades (det sägs att det var över 60) och försvann men över hundra skadades.

Offren: Ursprungsbefolkningen

Motiv: De ville hindra militären att ta ifrån de deras territorier och driva bort de från området.

Anledning: Perus frihandelsavtal som anger att flera områden i amazonas ska privatiseras.

Med anledning av videon tvingas nu Radio Oriente stänga ner. ”President” Alan García har även stängt av i 120 dagar olika politiska representanter som visat sitt stöd till ursprungsbefolkningen. Tydligen är stängning av kanaler intressant då Venezuela och Chavez, på felaktiga grunder, anklagas för detta. När det finns bevis på att Perus president tydligt agerar på det här sättet får vi inte veta något..Gate-keeping?

Kan du spanska? Läs artikeln här.

Annonser

Barbie och statsfinanserna

24 Jan

En uppmaning om att försöka förändra den verklighetsfrånvända användningen av blonda barbiedockor till förmån för dockor gjorda efter Venezuelas verklighet får i Expressen rubriken ”Venezuelas president vill förbjuda Barbie”. Journalisten på Expressen har verkligen gjort sitt jobb. Hon avslutar nämligen artikeln med följande ord (eller mantra nu för tiden)

”Chávez tal kan knytas till att regeringen i Venezuela har stängt tre banker och beordrat två finansiella institut att stänga för att försöka få ordning på de statliga finanserna”

Så, om du/ni  missförstod nyheten. Här kommer ett komiskt förtydligande: Att förbjuda Barbie handlar egentligen om att försöka få ordning på de statliga finanserna.

Kan inte låta bli att tänka på att det Chavez pekar på är ett stort problem i Latinamerika. Har själv reagerat på reklamen i mitt hemland, Chile, där majoriteten av kvinnorna är blonda och barnen blåögda och ljusa. Hur kan det komma sig när majoriteten av befolkningen inte ser ut så? Kan man tänka sig att det finns en form av ”självförakt”? En glorifiering av allt som är ”europeiskt”? En diskurs om vad som är ”vackert” som knappast passar in i den sociala verkligheten i dessa länder?

Det finns en utbredd rasism gentemot ursprungsbefolkningen i flera latinamerikanska länder som belysts av bland andra diskursanalytikern, Van Dijk (2003). Tänker även på Stuart Hall och hans essä, ”the whites of their eyes” som handlar om rasistiskt ideologi i massmedia. Hur vi som åskådare eller mottagare av ett meddelande i en kommunikationssituation erbjuds träda in i ”dominerande världsbilder” grundade i den vita medel- och överklassens synsätt. Tyvärr ett erbjudande som flera av de underordnade ibland gör till sina och som i slutändan övergår till självförakt.

Det Chavez tar upp är inget mindre än den här ständiga självförakten som vi latinamerikaner lever under. Det är detta den här nyheten handlar om. Tyvärr framställs det i västerländska massmedier på ett sätt som fråntar det dess seriositet och allvar. En djup och allvarlig kritik, värd att diskuteras, görs till narr, av låt oss utgå ifrån, en okunnig journalistisk skara om Latinamerikas verklighet.

Eftersom Chavez är ”populär” uppmärksammas även en annan händelse. Exemplet hämtas från DN och handlar om att ”Chavez” i egen person bestämt att världens största vattenfall ska byta sitt nuvarande namn, Angel, efter en man från USA, till ursprungsbefolkningens benämning på området, Kerepakupai Meru.

Förtydligande: Det är alltså inte Chavez i egen person som kommit på namnet utan området har hetat så tidigare, vad som nu görs är att området får tillbaka sitt ursprungliga namn.

Kanske måste man förklara för journalisterna och upplysa de som producerar den här typen av nyheter att latinamerika i över 400 år varit koloni åt européer? Att kontinenten levt under ständig ockupation och förtryck av utländska herrar?

Först då kanske de kan ta oss på allvar och förstå att problemet inte handlar om Barbie?

Haiti och ockupationen

21 Jan

Efter den hemska katastrofen på  Haiti har man sett prov på solidaritet. Människor vill skicka pengar. Människor är tagna. Empatin finns där. Men mitt i all tragedi får man inte glömma bort viktiga aspekter. Kan kännas tråkigt att påminna om i ett sådant här läge men det är en nödvändighet för att ytterligare tragedier inte ska drabba, det redan innan jordbävningen hårt beprövade landet, Haiti.

En av dessa frågor handlar om vem som ska styra Haiti efter skalvet? En fråga som getts väldigt lite uppmärksamhet trots att det under ytan pågår en invasions liknande truppförflyttning från USA till Haiti.

Haiti hör till Amerikas absolut fattigaste och har genom historien straffats för att som första svarta slavkoloni förklarat sig självständig i Amerika. USA har en mörk historia i landet och man har tidigare ockuperat Haiti med jämna mellanrum.

Men liberalerna i Sverige är som vanligt glada över att USA uppvisar ett så stort ”engagemang” i Haiti och hyllar närvarot och sändningen av soldater till landet. Högern säger; ju mer soldater desto bättre. Massmedierna har målat upp ett scenario av kaos och laglöshet. Till detta kan läggas argumentet att 5000 livsfarliga fångar rymt från fängelserna. Allt detta legitimerar i längden USA:s närvaro i landet och tas som argument för att visa på nödvändigheten av dem. De kommer för att bringa fred, lag och ordning.

Men hur länge kommer de att bli kvar i landet? En fråga som är full berättigad i en kontinent där USA har ockuperat länder i regionen lite som de velat. Svaret på frågan blir från Sveriges håll; tills vidare , enligt Bildt.

Tills vidare har tidigare i historien visat sig sträcka sig över 15 år då det gällde att slå ner ett bondeuppror. Läser att den dåvarande statssekreteraren Robert Lansing legitimerade ockupationen med att den svarta befolkningen var okapabel att regera över sig själva att de hade en inneboende tendens till barbari och en fysisk oförmåga till civilisation (Läs Galeanos artikel om Haiti i den Uruguayanska tidskriften ”la brecha” från 1996 nr 556). Är det så att det idag, 2010, även på dessa grunder är legitimt att ockupera Haiti igen?

Efter den ockupationen kom USA på det mer framgångsrika receptet, användandet av marionetter som lydde under dem. Under så lång tid kan inte det kallas för ”humanitär hjälp” utan med sitt rätta namn, ockupation. I Europa är det få som ser ett sådant scenario. I latinamerika är det dock tvärtom. Flera länder har redan uttryckt sin oro över den ”hjälp” USA skickar i form av soldater. Latinamerikas oro är ingen paranoia. Det är en verklighet som man utsatts för under flera generationer.

Istället för att individuellt skicka pengar till de drabbade i Haiti, skulle de rika länderna i världen istället ta sitt ansvar och avskriva Haitis utlandsskuld, det är deras ansvar och inte individernas.

Pinochet redan glömd?

18 Jan

Andra valomgången är avgjord och den chilenska högern har vunnit presidentvalet i landet. När Piñera för några veckor sedan vann första omgången och det stod klart att hans motkandidat i en andra omgång skulle bli kristdemokraten Eduardo Frei, var det nog många som redan såg högern som en vinnare. Kristdemokraterna är knappast ett parti som förenar vänstern, tvärtom.  Den sittande koalitionen hade innan valet splittrats upp i två kandidater, där den unge Ominami baserade hela sin kampanj på att distansiera sig från just Frei. Detta betydde i praktiken att hans väljare hade byggt upp sin identitet i motsatförhållande till Frei även om Ominami själv för några dagar sedan ansåg att hans väljare skulle försöka undvika en ren höger seger i landet. Det första genom val på ett halvt sekel.

Det lilla hopp som fanns för att undvika högerregeringen byggde nog mer på hjärta än rationalitet. Kommunisternas kandidat Arrate hade manat sina väljare att rösta på Frei för att till varje pris undvika en höger seger, vilket de förmodligen gjorde. Avskyn för högern är större än de ideologiska skillnaderna med kristdemokraterna. Allt för många kamrater torterades, dödades och tvingades i exil under militärdiktaturen för att man nu frivilligt och passivt skulle sitta vid sidan om och se högern vinna (utan militärer och pansarvagnar). Men Ominami, ”socialist” i grunden, dröjde med sitt besked. Ominamis väljare karakteriserades av att vara ”oberoende”, vilket i dagens språk betyder egentligen vad som helst. Analytikerna visste att om Piñera bara kunde vinna över några av dennes röster så skulle segern kunna bärgas.

Den koalition som suttit vid makten efter Pinochet består av bland andra socialdemokrater, socialister och kristdemokrater. Koalitionen har befunnit sig i kris sedan en längre tid tillbaka och dagens höger seger ska ses som en protest mot just detta. Högern har sålt in pratet om en ”förändring”. Människor var trötta på koalitionen och proteströstade för ”förändring”. Minnet är kort. ”Förändringen” bär med sig spår av blod och många av de som stödjer Piñera är exakt samma människor som tyst såg på när deras landsmän fängslades och torterades och samtidigt blev rika på de affärer som kunde göras med militärernas beskydd.

Den nu sittande koalitionens era är nog förbi för alltid. Efter det här valet kommer mycket att förändras. Samtidigt som högern vunnit valet har även JUNTOS PODEMOS som är en samling av mindre vänsterpartier, där kommunisterna är det största, gått framåt. Socialisterna drabbas av allt hårdare interndebatt inom sitt parti för sitt arbete inom koalitionen som suttit vid makten (och där fört nyliberal politik).

Även om det är svårt att smälta att Pinochethögern vunnit valet så banar valförlusten samtidigt väg för en ny vänster i Chile. Om socialisterna hittar tillbaka till deras mördade president, Salvador Allendes idéer, finns hopp om att snabbt skapa en nyare, kraftigare och starkare vänster, då i samarbete med Juntos podemos. Det är nog också ett krav från gräsrötterna i deras parti efter decennier av samarbete med kristdemokrater och socialdemokrater som ledde i slutändan till att högern tog makten i landet utan hjälp av militärer och pansarvagnar.

Chavez har blivit stridspilot!

9 Jan

”Chavez jagar amerikanskt stridsflyg”

Kan inte hålla mig för skratt. Hur långt ska desinformationen förklädd till nyhet gå? Personifieringen i nyhetsrapporteringen driven till det absurda? Rubriken ovan är hämtad från Sveriges mest ansedda dagstidning. Dagens Nyheter…

Chavez ”diktatorn” och Uribe ”demokraten”

6 Okt

Den spanska tidningen, El pais, skrev den 8 maj i år hur några i EU-parlamentet uttalade sig om situationen i Venezuela;

De var djupt oroade över hur demokratin försvagats i Venezuela vilket i sin tur kunde leda till en kollaps av densamma eftersom mer och mer makt hade samlats kring den auktoritära presidenten Hugo Chavez. EU uttalade även sin solidaritet med oppositionen i landet.

Chavez är inte populär i Spanien (framförallt inte hos medierna). Den som däremot togs emot som en rockstjärna är Colombias president, Alvaro Uribe på besök i landet.

Alvaro_Uribe_2004

Uribe reser runt i Europa och Spanien utan att framkalla reaktioner hos samma människor som var ”djupt oroade” över situationen i Venezuela. Samma människor som såg/ser en fara i att Venezuela kunde/kan förvandlas till en diktatur ser inte vad som skett/sker i Colombia. Hur är det möjligt?

Colombia går igenom en humanitär katastrof vilket konkret betyder bl.a.  fördrivning av civila, utomrättsliga avrättningar, massiva arresteringar, tortyr, bombningar och beskjutning på försvarslösa bönder.

Uribe bär huvudansvaret för detta, ingen annan. Istället hyllas han som en stor ”demokrat” på sin resa.

Under Uribes tid som president har flera organisationer avslöjat hur staten t.ex. bedriver jakt på människorättsaktivister. De anklagas på felaktiga grunder för att tillhöra gerillorna. Det är allmänt känt att flera organisationer (bönder, ursprungsbefolkning, fackliga, politiska partier) utsätts för sabotage,hot och mord.

Man uppskattar att fler än 600 personer aktiva i olika fackliga organisationer mördats. Mellan 2002 och 2008 har fler än 14.000 mord med politiska motiv ägt rum och man har avrättat- utan rättegång- mer än 1500 människor som sedan presenterats som gerillamedlemmar ”dödade i strid”.

I den upp-och-ned-vända-världen är Uribe demokrat och Chavez diktatorn och vi bör vara mer rädda för vad Chavez kan komma att göra än vad Uribe redan gör.

Vila i frid, compañera

4 Okt

Idag dog den argentinska och latinamerikanska sångerskan Mercedes Sosa. Jag har tidigare skrivit om henne. Ni hittar det under kategorin ”musik med budskap”.

Hennes sånger och kamp för ett rättvisare latinamerika kommer aldrig att glömmas. Du kommer att vara saknad Negra.

Hasta siempre compañera!