Pinochet redan glömd?

Andra valomgången är avgjord och den chilenska högern har vunnit presidentvalet i landet. När Piñera för några veckor sedan vann första omgången och det stod klart att hans motkandidat i en andra omgång skulle bli kristdemokraten Eduardo Frei, var det nog många som redan såg högern som en vinnare. Kristdemokraterna är knappast ett parti som förenar vänstern, tvärtom.  Den sittande koalitionen hade innan valet splittrats upp i två kandidater, där den unge Ominami baserade hela sin kampanj på att distansiera sig från just Frei. Detta betydde i praktiken att hans väljare hade byggt upp sin identitet i motsatförhållande till Frei även om Ominami själv för några dagar sedan ansåg att hans väljare skulle försöka undvika en ren höger seger i landet. Det första genom val på ett halvt sekel.

Det lilla hopp som fanns för att undvika högerregeringen byggde nog mer på hjärta än rationalitet. Kommunisternas kandidat Arrate hade manat sina väljare att rösta på Frei för att till varje pris undvika en höger seger, vilket de förmodligen gjorde. Avskyn för högern är större än de ideologiska skillnaderna med kristdemokraterna. Allt för många kamrater torterades, dödades och tvingades i exil under militärdiktaturen för att man nu frivilligt och passivt skulle sitta vid sidan om och se högern vinna (utan militärer och pansarvagnar). Men Ominami, ”socialist” i grunden, dröjde med sitt besked. Ominamis väljare karakteriserades av att vara ”oberoende”, vilket i dagens språk betyder egentligen vad som helst. Analytikerna visste att om Piñera bara kunde vinna över några av dennes röster så skulle segern kunna bärgas.

Den koalition som suttit vid makten efter Pinochet består av bland andra socialdemokrater, socialister och kristdemokrater. Koalitionen har befunnit sig i kris sedan en längre tid tillbaka och dagens höger seger ska ses som en protest mot just detta. Högern har sålt in pratet om en ”förändring”. Människor var trötta på koalitionen och proteströstade för ”förändring”. Minnet är kort. ”Förändringen” bär med sig spår av blod och många av de som stödjer Piñera är exakt samma människor som tyst såg på när deras landsmän fängslades och torterades och samtidigt blev rika på de affärer som kunde göras med militärernas beskydd.

Den nu sittande koalitionens era är nog förbi för alltid. Efter det här valet kommer mycket att förändras. Samtidigt som högern vunnit valet har även JUNTOS PODEMOS som är en samling av mindre vänsterpartier, där kommunisterna är det största, gått framåt. Socialisterna drabbas av allt hårdare interndebatt inom sitt parti för sitt arbete inom koalitionen som suttit vid makten (och där fört nyliberal politik).

Även om det är svårt att smälta att Pinochethögern vunnit valet så banar valförlusten samtidigt väg för en ny vänster i Chile. Om socialisterna hittar tillbaka till deras mördade president, Salvador Allendes idéer, finns hopp om att snabbt skapa en nyare, kraftigare och starkare vänster, då i samarbete med Juntos podemos. Det är nog också ett krav från gräsrötterna i deras parti efter decennier av samarbete med kristdemokrater och socialdemokrater som ledde i slutändan till att högern tog makten i landet utan hjälp av militärer och pansarvagnar.

Populistisk presidentkandidat blir utslängd

I veckan som gick mördades en chilensk flicka av ett pistolskott i en buss. Tragedin har uppmärksammats i Chile då det finns stora problem med brottsligheten i landet. Människor är trötta på den kriminalitet som finns.

De enorma klasskillnaderna i Chile och den sociala instabilitet detta leder till belyses sällan i svensk media och press. Här talas det istället om ”det chilenska ekonomiska miraklet” (t.ex. har svensk press missat att den stora fackliga organisationen i Chile, CUT, kallade till en nationell strejk den 16 april och som stöddes massivt. Denna selektiva rapportering om Chile gör att många svenskar jag möter lever i tron om att Chile är ett ekonomiskt under. Inget sägs heller om statens fördrivning av Mapuche folket i de södra delarna av landet. Tydligen är lögnen om marknadsekonomins förträfflighet en intressantare rapportering)

Tragedier brukar användas i politiska syften. Så även denna gång. Högerns presidentkandidat i Chile, en mångmiljonär, vid namn Sebastian Piñera var inte sen med en sådan handling.

Den mördade flickans familj bor i en kommun som heter La Pintana och som tillhör Santiagos fattigaste. Familjen hade inte råd att köpa en gravplats åt sin dotter och höll på att samla ihop pengar av vänner och bekanta för att kunna ge flickan en värdig begravning. I sann populistisk anda dök sjävaste presidentkandidaten, Sebastian Piñera upp i familjens hus. Allt för att vinna populistiska poäng åt den chilenska högern som vill tvätta bort sin historiska koppling till tyrannen Pinochet.

Vad han inte räknade med var att familjen inte lät sig användas i politiska syften utan visade ut honom från hemmet.

Populister som enbart dyker upp i fattiga kommuner när tragedier inträffar eller när det är valdags har inget där att göra.

Se videon här under hur högerns presidentkandidat blir bemött och tvingas konstatera att hans populistiska handling knappast var välkommen hos flickans familj.