”Det går bra för Sverige nu”

”Det går bra för Sverige nu”. Så brukar även några politiker säga. Men i meningen finns en tydlig kollektivisering farlig att acceptera, för vilka syftar egentligen begreppet ”Sverige” på? Är vi alla som bor i landet en enda stor homogen grupp som alla gynnas per automatik av att det ”går bra för Sverige”?

Naturligtvis är det inte så. Att det går bra för ”Sverige” betyder inte att saker och ting förbättrats för alla som bor i landet, tvärtom är det ett faktum att det blivit allt sämre, inte minst vad gäller de socioekonomiska aspekterna, för många av oss som bor här. Inkomstskillnaderna ökar, boendesegregationen likaså.   

När man säger att det ”går bra för Sverige” åsyftas oftast att det går bra för de ”ekonomiska affärerna” i landet. Det vill säga att det går bra för vissa i Sverige, framförallt storföretagarna. En förutsättning för att det ska gå bra är naturligtvis, ökad produktion och mindre utgifter. Utgifter kan man spara på bl.a. genom personalnedskärningar, lägre löner genom kokurrens av arbetare, svagare fack m.m.

Att det går bra för ”Sverige” hänger ihop med att statsapparaten nyttjas till att underlätta affärerna. Den dominerande tanken är inte ny. Den härrör från den liberala traditionen enligt vilken den ekonomiska utvecklingen gynnas av ett s.k. fritt näringsliv utan statliga regleringar och ingripanden. Sverige har alltmer rört sig mot en ekonomisk politik av det slaget och resultaten har inte låtit vänta på sig. Ett alltmer ojämlikt och otryggt samhälle.

Ur den födds också  brottslighet, social stress, fattigdom, främlingsfientlighet och allmän social misär. När vi nu ser hur huvudstaden alltmer segregeras vad gäller boendet är nästa steg inte långt från att de som har råd att bo där inom en snar framtid börjar känna flåset i nacken och begär stängda kvarter, privata vakter och ökad säkerhet. Det som vi med rätta förfasas över i andra delar av länder kan- om inte utvecklingen hejdas- bli en snar verklighet även i Sverige.