Tag Archives: Imperialism

Libyen:att hålla flera bollar i luften

4 Mar

Medan sanktioner och hot om militär invasion inte gäller för Tunisien, Egypten m.fl. verkar det som att en sådan invasion av Libyen närmar sig. Sanktionerna finns redan där. Hur kan det komma sig att Libyen hotas med militär invasion?

Historien kan hjälpa oss att förstå det hela lite bättre. Den är både komplicerad och faktiskt ganska enkel.

Vi börjar med det komplicerade. Khadaffi har, ända sedan han kom till makten, betraktats av Västvärlden med skepsis . Dels därför att han tydligt intog en anti-imperialistisk ståndpunkt och dels därför att det påstods att han finansierade olika organisationer som klassades som terroristiska. Libyen har faktiskt bl.a. på grund av detta redan bombats tidigare i historien av USA.

Men åren gick. USA:s 11 september kom. Och imperiet sökte allierade i sin kamp mot världsterrorismen. Khadaffi såg sin chans. Politiker som han är, är han medveten om att det gäller att spela ut sina kort rätt vid rätt tidpunkt.  Khadaffi ställde upp i kampen mot terrorismen och förvandlades från en dag till en annan, till en acceptabel ledare, om än lite udda. Samtidigt blev han en garant mot de fruktade islamisterna, som lämpligt nog också var Khadaffis fiender. Bortglömd var därmed hans terroristiska förflutna och även hans ”socialistiska” retorik. Någon socialistisk praxis har det aldrig varit tal om.

Väst ansåg fortfarande att hans personlighet och karaktär var problematiskt, men det gick ändå bra att bjuda in honom och sälja vapen och övervakningssystem. Trots allt blev han bl.a. en garant för väst mot den ökade ”vågen” av flyktingar från Afrika. Han var nu västvärldens pitbull. Komplicerat? Nu till det enkla.

Plöstligt kom upproren i Nordafrika. Först Tunisien, sedan Egypten, men Libyen då? När upproren väl startade såg Väst sin chans att en gång för alla få bort Khadaffi, och framförallt att komma åt oljan. Libyen är nämligen en storproducent av olja. Och det är där vi befinner oss nu.

På svenska dagbladet används konflikten som ett slagträ i en inhemsk debatt. Men även som ett sätt att, med hjälp av konflikten, sprida propaganda mot olika latinamerikanska ledare. SvD Ledaren uppmanar  ”vänstern” att tänka om kring sin revolutionäre hjälte, Hugo Chavez, eftersom han, enligt honom, gett Khadaffi sitt stöd. Men skall SvD, som hyllade t.ex. Augusto Pinochets militärkupp bara för att nämna en, och i synnerhet högern, med tanke på det som beskrivits ovan, verkligen ge sig in i en debatt om stöd till Khadaffi?

För vänstern gäller det att hålla balansen. Khadaffi skall bort men vi får absolut inte dras med i den planerade militärinvasionsivern som bombhögern snart kommer komma föreslående med. Sakta har under veckorna massmedialt byggts upp ett klimat som legitimerar en militär invasion. Men den som tror att en sådan har som huvudmål att ”befria” libyerna har med all sannolikhet dragit fler slutsatser.

Annonser

”Böghög” på Mubarak

6 Feb

I den massmediala offentligheten sägs att både USA och EU ställt krav på Mubarak om hans omedelbara avgång. Kanske sant, vem vet. Vad vi däremot med all säkerhet vet är att den nu bespottade diktatorn under flera decennier stöddes av de som idag offentligt kastar sten på honom, USA och EU. Deras stöd möjliggjorde att han även hann lägga på sig en och annan slant.

Men det verkar vara ”alla ska med i (revolutions)tåget” tider nu i den massmediala rapporteringen. Ankomsttiden för tåget överraskade alla dem och det blev bråttom att hoppa på tåget när upproret var igång.

Det är visserligen bra om de nu stödjer upproret. Men man kan inte låta bli att förundras över hur skribenter som tidigare ignorerat (alternativ censurerat) det faktum att Egyptierna gjort motstånd mot regimen genom t.ex. hundratals strejker nu helt plöstligt framstår som de främsta demokratikämparna.  

Att USA hållit diktatorn om ryggen är något som dessa skribenter visste även innan revolten satte igång. Det är t.ex bara Israel i den regionen som tar emot mer militär bistånd än Egypten. Att det torteras i landet är vida känt. Att den ekonomiska ojämlikheten är skandalös kan de till och med hinna se om de åker till någon turistort i landet.

Metaforen av en skolgård där alla kör ”böghög” på Mubarak känns träffande..

Köp våra vapen så snackar vi sedan

5 Feb

Ledande regeringsföreträdare i USA, EU och Sverige har nu officiellt ställt sig bakom protesterna i Egypten. Så även Fredrik Malm som jag kritiserade igår (inlägget och hans svar kan ni läsa här).  Märk väl ordvalet: protesterna. Man ställer sig bakom protesterna inte revolutionen. Ordvalet är en varningsklocka som man bör ha i åtanke. 

Man säger i dagsläget inte så mycket mer än att man stödjer protesterna, desto mer säger man om den roll USA och Väst sedan skall spela i Egypten. Det är att ”hjälpa” de demokratiska krafterna i demokratiseringsprocessen. Vad ”hjälp” betyder i sammanhanget och vilka som kommer att få hjälpen är därför villkorad och hänger ihop med att dessa delar USA:s, Väst:s (och kanske Malms?) tankar om vad demokrati är. Inblandingen och styrningen av Väst kallas ”demokratiseringsprocess”.

Den dominerande föreställningen vad gäller begreppet ”demokrati” gör en åtskillnad mellan det ”politiska” och det ”sociala”. Det innebär att det i praktiken räcker med att ett land har flera partier, flera medier, och ger sin befolkning rätten att rösta var fjärde, femte eller sjätte år (eller vad nu det specifika landet bestämt) för att betecknas som demokratiskt. Uppfyller landet i fråga dessa krav (finns flera egentligen men texten blir för lång om man ska problematisera även dem) är man ett demokratiskt land. Inget sägs om att länderna skall bekämpa fattigdom, korruption och social missär och utslagning för att betecknas som demokratier. Man behöver inte ens erbjuda sin befolkning rätten att äta– som är en nödvändighet för att överleva, eller elementär social service som utbildning och vård.

Man kan därför som t.ex. Colombia betecknas som ett demokratiskt land, eftersom det officiellt finns flera partier, medier och människor får rösta med jämna mellanrum. Att fackföreningsmän mördas, att journalister som inte skriver det makten vill läsa kidnappas och försvinner, att den sociala misären är utbredd, att människor beroende av sin klass antingen kan utbilda sig eller inte, få vård eller ej, att storföretag pumpar ut pengar, att naturtillgångarna tillfaller någon rik människa eller grupp i Väst, det är en diskussion som inte har med ”demokrati” att göra. Det är ”kommunistiskt svammel”.

I Egypten har varken de ”sociala” demokratiska aspekter eller de ”politiska” respekterats. Medan kritiken från höger sträcker sig till att vara en kritik på det ”politiska” planet måste kritiken från vänster vara en kritik som inbegriper även de ”sociala aspekterna”.

USA, Väst och kanske Malm (?) nöjer sig om de ”politiska” kriterierna i begreppet demokrati uppfylls och oroas framförallt när den här typen av nyheter kommer. Därför kan Egypten så småningom också komma att kallas för en demokrati. Spelar ingen roll om de ”sociala” aspekterna uppfylls. Men revolten i Egypten handlar naturligtvis om båda aspekter. Vår uppgift är att stödja de krafter som vill gå längst vad gäller demokratins innebörd.

Reinfeldt försvarade t.ex. säljandet av vapen till Tunisien och Egypten med argumentet att det var grundläggande för att kunna föra en dialog. Det hade varit bättre om han åtminstone svarat så här. Kan ni föreställa er det?

”Här får ni vapen (oskyldigt och icke vetandes om vad man använder vapen till?) men jag, Reinfeldt och Sverige, tycker inte ni ska använda de på er befolkning. Dessutom tycker vi att ni är en diktatur. Vi säljer vapen men ni måste göra något åt de ”politiska aspekterna” av demokratin. Vill ni fortsätta att föra en dialog om detta, det vill vi, är det en förutsättning att ni köper vapen”

Tänk om man istället för att sälja vapen, skicka soldater eller utplånade dessa länder på deras rikedomar, istället skickade sociala arbetare av olika slag och avskrev skulderna samt lät bli att roffa åt sig deras naturtillgångar?

Fredsduvan Obama

6 Jan

Den massmediala bilden av Obama är den om en ung stilig afroamerikan, intellektuell och retoriskt skicklig. 

Som ung gav han förhoppningar om en ”nyare” och mer ”modern” politik. Som förste afroamerikan att bli president slog han sönder ”myten” om det rasistiska USA och som intellektuell och retoriskt skicklig lyckades han till och med få nobels fredspris knappt efter att han hunnit ta på sig kostymen.

Hela USA och en hel värld andades hopp (om vi nu accepterar massmediernas berättelser).  Nu skulle den nye, intellektuella, afroamerikanska presidenten ändra på Bush-erans tokhöger-bombpolitik. Trupperna i Irak skulle dras tillbaka, Guantanamobasen skulle stängas, allt skulle bli dialog istället för konfrontation.

Det fanns till och med personligheter som ideologiskt alltid befunnit sig till vänster i en politiskt skala som hyste förhoppningar om ”nya tider”. Det var ingen liten sak att en svart person lyckades bli president i ett land dominerat av de vita och grundad på utrotningen av ursprungsbefolkningen och slaveriet av de svarta.

Dessa vänstermänniskor var naiva eller lurade av den svarte intellektuelles skickliga retorik flitigt utkablad av massmedierna, men snarare glömde de bort klassiska marxistiska texter om staten och dess tillkomst och funktion i ett kapitalistiskt system. Det är inte enskilda personer som Obama som besitter makten utan en mäktig borgerlighet med mäktiga företag som styr militären, politiker, domare, religiösa företrädare och befolkningen genom massmedierna.  

Eftersom Obama är en pjäs i ett mycket komplicerad shackspel måste han agera såsom den mäktiga eliten i hans land vill. Denna elit har ett inflytande på politiken världen över.

Obamas ska inte dömas efter ålder, hudfärg eller intellekt utan för det praktiska arbete han som president för världens mäktigaste land gör. Fredsduvan som fick nobelpriset av en hallucinerande och önsketänkande jury har tvärtom vad många trodde snarare visat sig vara skickligare på att bakom fin retorik dölja gammal god amerikansk imperialism.

Genom att dra tillbaka trupper från Irak frigörs resurser till en för Obama viktigare region, nämligen Afghanistan, Pakistan och Indien. Latinamerika ska inte heller förloras och förkastandet av Honduras juntan, vilket var fin retorik, var bara retorik. I praktiken gjordes inget. Istället har han nu beväpnat sin allierad i regionen än mer, Colombias Uribe.

Obama må vara svart, må komma ”från folket”, må vara intellektuell och vara stilig och ung. Men en president i USA agerar inte utifrån de här premisserna. Han agerar utifrån de mäktiga företagarnas intressen och där gäller det att säkra vinsterna. Även om det råkar kosta tusentals människoliv. Sådan är fredsduvan.

Dessa förbannade ”oansvariga” latinamerikanska ledare..

29 Sep

Minns ni Nixons ord om Chile och Salvador Allende? Det lät ungefär så här: ”Jag ser inte varför vi (USA) ska stå stilla och passiva med armarna i kors och se på när ett land (Chile) förvandlas till en kommunistiskt stat på grund av sitt folks oansvarighet…Det som vi diskuterar (Chiles politik) är för viktigt för att låta väljarna (chilenarna) själva bestämma över det”.

Än idag tycker några representanter från USA tydligen att vi latinamerikaner är oansvariga. Idag är det Honduras rättmätige president Zelaya som personifierar oansvarighet.

Oansvarig för att han underblåser våldsamheter..Våldsamheter och konflikter länder emellan kanske de även ska tillägga eftersom han befinner sig i Brasiliens ambassad..

Hela förra seklet försökte de (USA) få oss, oansvariga och dumma latinamerikaner, att förstå hur välmenade de ansvariga och intelligenta politiska strategierna var för oss själva.

De ville inget annat än demokrati för oss. Fri från all form av odemokratiskt kommunism som vi oansvarigt och dumt nog ansåg vara bättre än kapitalism.

Men, trotsiga som vi var, var vi för dumma och oansvariga för att förstå detta rent rationellt. Vi behövde övertalas om rationaliteten bakom de välmenade tankarna. Vi visste ju inte bättre.

Genom statskupper, ekonomiska blockader, social sabotage, arbetslöshet, mord, tortyr, försvinnande, inbördeskrig, militära interventioner och en och annan Big Meal med Coca-Cola försökte de övertyga oss om vår oansvarighet och dumhet och sin egen förträfflighet.

Men tröga som vi var förstod vi än en gång inte det intelligenta och ansvariga i att stödja statskupper där man satte elektricitet i underlivet på människor trots att Coca-Colan och hamburgarna var ganska goda. 

Kontinenten fortsatte att producera dumma och oansvariga ledare. Ledare som oansvarigt nog hävdade dumma saker som rätten till självbestämmande och rätten till ekonomiskt jämlikhet och som till och med dumt nog lät sig tillfångatas och mördas för sina idéer.

Idag befinner sig Zelaya, dumt och oansvarigt nog, i det land vars befolkning, dumt och oansvarigt valde honom till president. Han backas upp av alla andra dumma och oansvariga politiska presidenter i kontinenten. En är så pass dum och oansvarig att han till och med skyddar honom i sitt lands ambassad.

Det är tur att vi har USA som påminner oss om vilka som är dumma och oansvariga.

Är det någon som har en hamburgare?

Obama- Yes we can?

22 Maj

I USA  pågår en bisarr debatt om tortyr. Det går så långt att diskussionen handlar huruvida tortyr är en effektiv metod eller inte. Något som borde direkt förkastas endast på grund av att det är en omänsklig handling måste tydligen hitta andra argument än att det är moraliskt förkastligt, vidrigt och ovärdigt för att överhuvudtaget tas på allvar.

Det är ungefär som när Vägverket argumenterar för säkrare vägar genom att påpeka vilken ekonomisk förlust det är för samhället att en människa dör i trafiken, endast då tas en död människa i trafiken på allvar. Det räcker inte med att konstatera att en människa dör. Man måste argumentera i termer av effektivitet och ekonomisk förlust för att få gehör.

Nu har tydligen Obama sagt att Guantanamo ska stängas inom ett år. Betyder det att vi har sett den sista människan bli torterad av USA:s militär? Nja vi ska väl inte vara alltför snabba att dra den slutsatsen. Den som lever får se helt enkelt…

När Obama ändå talar om Guantanamo borde han också löpa linan ut och lämna tillbaka basen till sina ägare, alltså kubanerna. Alltför länge har basen på Kuba använts till USA:s bisarra geopolitiska mål.

När Obama gick till val vann han stöd bl.a. genom att påpeka att de rika hade ”tappat moralen” när de gav sig själva höga bonusar.  Blir intressant att se vad Moores nästa film kan bidra med i den diskussionen, och personligen är jag mer nyfiken på vad man praktiskt ska göra för att komma åt problematiken än att jag dras med i hurrandet för retoriska knep.

Tortyrdebatten i USA likhet med Vägverkets argumentation här hemma visar på den nakna sanningen. Vår vardag och värld är totalt koloniserad av ekonomiska termer och politiker tar inte sociala problem på allvar om dessa inte belyses i ekonomiska termer, helst i form av profit förlust. En människas värde är kopplat till det mervärde hon kan skapa, endast då blir hon intressant.

Brottet mot Hypnos

10 Maj

Sömnen är livsviktig för oss människor. Det är i sömnen vi återhämtar oss. Det förstod redan de gamla grekerna som till och med hade en gud för sömnen, Hypnos. Hypnos gav de dödliga själarna ro och återgav de styrkan efter deras dagliga slit.

Bland de grymmaste påfrestningar man kan utsätta en människa för är att frånta de deras sömn. Idag kan vi läsa om att CIA sömnberövade 25 fångar under ”förhör”, alltså läs: under tortyr.

För oss som redan kan CIA och USA:s historia, specifikt i latinamerika, är  inte nyheten egentligen en nyhet. Det civiliserade USA har under decennier utbildat militärpersonal i ”terroristbekämpning”  i kontinenten. Eleverna som utbildade sig där visade sig vara duktiga på att omvandla teoretiskt utbildning till praktiskt barbari till Hypnos förfasan..