Arbetarklassens kapitulation

15 Jan

Ibland blir man glad när man läser traditionella svenska tidningar. För några dagar sedan skrev Dan Josefsson och Daniel Suhonen en efterlängtad kritik av tidskriften ARENA, men som egentligen till sin kärna var en kritik mot de större arbetarpartiernas företrädare och dess samhällsanalyser. Klockren kritik.

En kritik mot partier som distanserat sig från den klass de ska företräda (V får för övrigt under 4% i den senaste valundersökningen, någon som frågat sig varför i en tid där krisen och regeringens arbetarfienltiga politik borde leda till högre siffror?)

ARENA, är en tidning som har ett ”brett” vänsterperspektiv. Ordet ”brett” betyder i det här fallet att klass begreppet trängts  (alternativt ”glömts” eller ”ignorerats” eller kanske helt enkelt är ”ute” i en postmodern tid) undan för att istället ersättas av hbt-frågor, feminism och djurrättsaktivism (Något som kanske är förståeligt när läsekretsen sägs vara högutbildade innerstads människor)

Alla exempel på olika typer av kamp som medelklassen anammat och som är total ofarlig som kritik mot det nuvarande kapitalistiska samhället och den arbetarfienltiga alliansen och i slutändan även som  kritik av motsatsförhållandet arbete-kapital. Frågor som helt enkelt inte handlar om hur arbetarklassen har det i sin vardag.

Vänstern måste tillbaka till sin klassanalys och inte fortsätta att kapitulera. En vilsen arbetarklass är annars lätt offer för främlingsfientliga partier (se SD:s framgångar).

Försvararna av ARENA svarar på kritiken istället med att hylla ”bredden” av ”vänsteridéer” i tidskriften. Om man nu vill ”bredda” varför inte ta in Norberg också? Då är bredden fullgjord. Vad är det för mening med en ”vänstertidskrift” eller vänsterpartier om det är medelklassen som ska avgöra vad som är viktigt att diskutera? Eller om det är medelklassen som kidnappat dem?

Helle Klein försvarar ARENA med att beskylla författarna, till den utomordentliga artikeln, för att vara ”sektvänster”. Den vänster som varit ”lössen”  i den annars stolta socialdemokratiska röda fanan…

Klein brukar annars vara relativ intressant att läsa men i det här fallet viftar hon enbart bort kritiken och bemöter inte på någon punkt vad Josefsson och Suhonen tar upp. ”Sektvänster” är tydligen fullt tillräckligt som argument.

I tider där högern i postmodernistiskt anda menar att partier spelat ut sin roll, i tider där ”moderater är det nya arbetarpartiet”, i tider där Maud Olofsson är ”feminist” och Göran Hägglund ”verklighetens folkets” företrädare är det mer än nödvändigt tid nog att tala om klass, genomföra klassanalyser och återta rörelsen från den medelklass som kidnappat dem.

Arbetarklassen må vara på reträtt men får aldrig kapitulera. Ännu mindre i tider man ser hur den borgerliga politiken förstör livet för tusentals människor och knuffar ut de i otrygghet och fattigdom.

5 svar to “Arbetarklassens kapitulation”

  1. Jonas januari 15, 2010 den 6:58 e m #

    Instämmer helt med detta inlägg.

    Läser själv Arena ibland och denna tidning är helt ofarlig som kritik mot kapitalismen.
    Ingen demokratisering av samhället diskuteras där man tar ifrån eliten makten över produktionen, media, lagstiftningen osv och låter folket inneha makten över sig själva, produktionen av våra nödvändiga varor, tjänster, kulturen, tanken, livet, målet, medlen.

    Partimässigt, från vänsterpartiet och högerut, så diskuteras det i princip enbart om hur man ska orientera sig i kapitalismen och inte skapandet av ett alternativ till kapitalismen.

    I tider som idag när vi ser hur arbetarklassen är på reträtt som nämnts i inlägget så får man för att inte tappa hoppet se utvecklingen i ett längre historiskt perspektiv, kapitalismen är inte längre tjänlig för den breda massan och kommer förhoppningsvis tvingas att ge plats för en bredare maktfördelning, ett mer demokratiskt system.

    Genomförandet av detta kräver organisation, samarbete mot ett gemensamt mål, den enda ideologi där jag ser denna organisation med detta mål är socialismen, kommunismen för att tala klarspråk.

    Mvh Jonas.

  2. Lars Wetterström januari 15, 2010 den 7:02 e m #

    Faktum är väl att arbetarklassen knappt existerar längre än som politiskt begrepp. Sverige har blivit väldigt heterogent med all invandring och ytterligare social uppsplittring inom både arbetarklass och borgarklass. Var finns samhällsanalysen bland de som fortfarande vill använda sig av ordet ”arbetarklass”? Samhällsanalysen har alltid varit vänsterns styrka. Jag var med där en gång. Idag har 40% av arbetskraften akademisk utbildning. I Stockholm finns i princip ingen industri längre. När SVT behöver hitta en arbetare att intervjua brukar de åka till Scania i Södertälje. Vänstern måste skjuta in sig på otryggheten i arbetslivet och hitta sin nisch där. Otryggheten är monumental.

  3. Ale januari 16, 2010 den 3:39 e m #

    Håller inte alls med Lars W, som menar att arbetarklass skulle tappat sin aktualitet som begrepp. Förstår inte vad innehavet av en akademisk utb har för relevans för definitionen av arbetarklass, plus att det vore intressant att veta källan från vilket han påstår att 40% av arbetskraften har en. Men bortsett från det, tycker jag inte att det är så enkelt som att de stora arbetarpartierna (v och s) befinner sig i kris pga att de i än högre grad följer medelklassens politiska agenda (även om det senare stämmer). Partier till vänster om v har aldrig övergivit klassperspektivet, men de har ännu mindre stöd bland de breda massorna. analysen måste därför också ta detta i beaktande.

  4. organiskintellektuell januari 16, 2010 den 4:33 e m #

    Ale- Håller med dig i din kritik mot Lars W angående den roll som en akademisk utbildning skulle ha för definitionen av arbetarklassen, bara för att nämna ett exempel, sjuksköterskor har en sådan, inte innebär det att de inte längre hör till arbetarklassen? Att de äger produktionsmedlen och att de samtidigt kontrollerar sin arbetstid och så vidare..

    ”Partier till vänster om v har aldrig övergivit klassperspektivet, men de har ännu mindre stöd bland de breda massorna. analysen måste därför också ta detta i beaktande”
    – Du pekar på en mycket intressant poäng och något som borde vara något av en självkritik inom de rörelserna. Samtidigt måste vi se det både som ett resultat av sociala och historiska omständigheter. Inte enbart som något man helt har kontroll och ansvar över själva (betänk hela den makten som överbyggnaden ändå besitter)

    Vad beror det låga stödet på? Kan man tänka sig att en borgerlig massmedial hegemoni + en kulturell socialdemokratiskt sådan under flera generationer kan ha spelat en avgörande roll för de låga siffrorna?

    Det faktum att man varit motsatsen till både den borgerliga ideologin samt den socialdemokratiska innebär att, precis som Klein gjorde i sitt ”svar”, att det räcker med att kalla de för ”sektvänster” för att alla ska förstå att det inte är ok.

    Socialdemokratin har byggt hela sin identitet i motsatsförhållande till dessa rörelser vilket samtidigt inneburit att LO samtidigt enbart accepterat socialdemokraternas idéer som de ”legitima”.

    Hegemonin är så total och mäktig att Klein inte ens behöver bemöta sakfrågorna som tas upp, som i all ärlighet, om man vill att arbetarklasspartier skall förbli sådana, är både aktuella och akuta frågor. Så är känslan ute på arbetsplatser.

    Vidare skulle man kunna tänka sig att det är bättre för borgerligheten att gå med på en socialdemokratiskt ”vänster” än en socialistiskt vänster, att de därmed föredrar att ge ”stöd och acceptans” åt en sådan ideologi snarare än den andra (tänk bara på de avtal det finns för att strejka)

    Samtidigt som man inte skall förglömma att Socialdemokratin åtnjuter stöd och hade tidigare mycket mer stöd för att man faktiskt kunde skönja uttalade mål för att förändra samhället, till det bättre, och att de faktiskt under flera generationer, genom förd, politik förbättrade livet för tusentals människor.

  5. Pelle januari 27, 2010 den 10:37 e m #

    Det här är ju en jätterolig blogg. Jag har aldrig läst så något dylikt. Kom in matchen, Ideologierna är döda. Sakfrågorna regerar. ”Arbetarklassen” vill ha lättsmält skräpkultur, billig spånken och färre utlänningar. En peng på att ni inte är arbetare. Om ni kom ut till bruket i Fagersta skulle ni få spö.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: