Var är krigen?

10 Jan

Idag skriver liberalen Dilsa ett inlägg om varför hon tror att vår bild av muslimer präglas av skäggiga män. Det handlar om en minoritet som är högljudda (och skäggiga) men som på grund av ”hur väl mottagna de har blivit av medierna, politikerna och det kulturella etablissemanget” har fått definitionsmakten i det politiska och offentliga rummet.

Intressanta slutsatser. Problemet med Dilsas, annars intressanta inlägg, är att det som sker inte problematiseras i ett vidare historiskt och socialt sammanhang. Det räcker inte med att konstatera att vi idag i Europa har flera främlingsfientliga partier som tagit sig in i olika parlament och att politiskt islam (hennes begrepp)  förstärker sina positioner.

Det går inte att skylla radikaliseringen av olika grupper i samhället med att påstå att de är ”rastlösa, vilsna och trängda”, vi måste fråga oss varför det är så här? Varför är människor rastlösa, vilsna och trängda? Som liberal kommer hon inte längre än till individen, därför förblir frågan varför obesvarad utifrån större ekonomiska,historiska och sociala aspekter.

Dilsa svarar inte heller på frågan hur det kan komma sig att medierna är så intresserade av att ge en minoritet, som hon säger, definitionsmakten? I vems intresse ligger det att denna minoritet görs till megafon för hela gruppen ”muslimer”? Vilka maktkamper pågår i vårt samhälle?  i världen? Hon bekräftar bara att medierna, politikerna och det kulturella etablissemanget agerar så att det gynnar denna minoritet.

För Dilsa handlar det om att bemöta dessa minoriteter så att de inte får definitionsrätten. ”Om individuella fri- och rättigheter hade varit självklarheter och försvarats som sådana hade politisk islam inte haft några större framgångar”, säger hon.

Med det här citatet har hon nog kommit till kärnan. Visst. En av anledningarna till att islamister fått stor genomslagskraft för sina idéer i sina hemländer beror på att just desa rättigheter inte försvarats av de marionetter (i form av politiker) som agerat i Västs tjänst.  

Hur snabbt försvarar liberaler individuella fri- och rättigheter i t.ex. Palestina när de dagligen kränks av ockupationsmakten Israel? I Irak? I Afghanistan?

Bilden av muslimen har inte etablerats idag. Den är inte ny. Läs till exempel Edward Said, orientalismen. Det nya är hur detta exploateras. Det uppfyller ett vidare politiskt syfte som i längden legitimerar krig. På så sätt kan man säga att väst behöver radikala muslimer och de vill att medierna ska ge de tolkningsföreträde (krigen och de historiska aspekterna lyser med sin frånvaro i Dilsas inlägg). Ju mer tokiga deras idéer framstår desto mer legitima blir krigen. Att fundamentalistiska islamister gynnat och samtidigt gått västs ärenden förr vet vi är fakta. Det är bara att läsa hur Al-qaida, Hamas och andra sådana grupperingar stöddes aktivt under kalla kriget.

När människor ser hur dessa krig förstör livet för tusentals människor. När man ser hur väst bombar länder tillbaka till stenåldern är det inte svårt att förstå att polariseringen mellan fanatiker blir än större.

9 svar to “Var är krigen?”

  1. Sven Johansson januari 10, 2010 den 5:08 e m #

    Under 1400 år har c:a 270 miljoner icketroende blivit mördade av Muslimska jihadister.

    Islam har redan utplånat det kristna mellanöstern och det kristna Nordafrika. Man uppskattar att upp emot 60 miljoner kristna fått sätta livet till under denna erövring.

    Även 80 miljoner Hinduer har mördats, vilket är hälften av alla världens Hinduer.

    Islam upplevs fortfarande av många som en utrotelsemaskin med ett enda mål. Att få hela världen konverterad, och deras sätt att göra det på är med våld.

    Av alla världens konflikter så står faktiskt minst 90% av kamp mellan muslimer och andra eller mot varandra.

    Ismamofobin – som det heter – har sina historiska skäl.

  2. organiskintellektuell januari 10, 2010 den 5:21 e m #

    Sven- Ditt inlägg passar in under avdelning historisk revisionism + selektiv historieskildring. Kan vara kul att se för läsarna hur islamofober argumenterar,med bindel för ögonen och med projicering.

  3. sandberg januari 10, 2010 den 7:10 e m #

    Dilsa har uppenbarligen inte förstått att orsaken till den befängda mediala uppmärsamheten för islamistiska extremister är att den behövs för att bereda vägen för gradvis inskränkning av våra västerländska fri och rättigheter och fortsatta och utvidgade krig mot den islamska världen vars naturrikedomar man vill komma åt.

  4. Gertkvist januari 11, 2010 den 2:10 e m #

    ”Hur snabbt försvarar liberaler individuella fri- och rättigheter i t.ex. Palestina när de dagligen kränks av ockupationsmakten Israel?”

    Problemet är att hela Mellanöstern är ett svart hål vad gäller individuella rättigheter. Palestiniern X som bor i Israel har det knappast värre än hans släktingar Y som bor i Egypten, Z som bor i Jordanien eller Å som bor i Saudiarabien. Den stora skillnaden är att världens massmedier och aktivister ägnar sig åt X men huvudsakligen ignorerar Y, Z och Å – trots att X såväl kan gå med i Prideparader som byta religion utan att avrättas, vilket inte är tydligt för Y, Z eller Å.

    Men precis som på 80-talet kan jag säga att den effektivaste åtgärden för att förbättra individens ställning vore demokratisering. Så som nu av länderna som är enpartistater, utan fri press och där ”mänskliga rättigheter” inte existerar i verkligheten.

    ”Ju mer tokiga deras idéer framstår desto mer legitima blir krigen.”

    Nej. Saddam Hussein blev inte bortdriven från Kuwait, inlåst i Irak och slutligen störtad för att han hade tokiga idéer. Afghanistan invaderades inte i oktober 2001 för att talibanerna eller bin Laden fått ännu tokigare idéer än i augusti 2001.

    Om PLO, Hamas, Hizbollah och Al-Quaida bara hade knäppa idéer skulle ingen bry sig om dem. Anledningen att vi känner till namnen är för att de dödat och terroriserat drivor med människor.

    Det är ”action, not words” som påverkar västvärlden.

    ”Det är bara att läsa hur Al-qaida, Hamas och andra sådana grupperingar stöddes aktivt under kalla kriget.”

    Al-Quaida bildades efter att Sovjetunionen upphört existera, så deras medverkan i kalla kriget är en ren myt (mujahedin var något helt annat). Den främsta stormaktsinblandningen var att USA stöttade Israel och Sovjet de panaarabisk-socialistiska länderna.

  5. organiskintellektuell januari 11, 2010 den 2:29 e m #

    Gertkvist- X i ditt exempel har det långt värre än alla andra bokstavskombinationer du kunde komma på. Helt klart. Den som hävdar något annat vill bara förmildra den Israeliska terrorn.

    Med detta sagt betyder det inte att man ignorerar förföljelser i de länder du nämner.

    Men har du tänkt på varför de liberala krafterna i världen ser mellan fingrarna även på de stater du nämner i olika bokstavskombinationer. Egypten, jordanien och Saudiarabien? Det är trots allt goda förbindelser mellan de länder och t.ex. USA.

    Krigen mot Saddam handlade inte om huruvida han var ond mot sin befolkning eller inte. Väst struntade i hans gärningar när kurder gasades och i kriget mot Iran.

    Vad det gäller de andra exemplen och Al-qaidas bildande, så räcker det med att konstatera att allt har ett urpsrung. De grupper du nämner bildas inte i ett vakuum och Al-qaida har sitt ursprung i kalla kriget.

  6. Gertkvist januari 11, 2010 den 5:02 e m #

    ”Gertkvist- X i ditt exempel har det långt värre än alla andra bokstavskombinationer du kunde komma på. Helt klart.”

    Tja, jag nämnde inte släktingen A som till 1982 bodde i staden Hama i Syrien för att sedan massakreras av den syriska militären. (http://en.wikipedia.org/wiki/Hama_massacre)

    Jag skulle också kunnat beskriva hur den judiska familjen 1-4 hade det när de levde i Kairo, Baghdad, Teheran och Damaskus efter 1947. De har inte haft det så mycket roligare än X-A.

    Kortfattat finns det jäkligt gott om eländesberättelser i Mellanöstern. Men det är ont om länder där journalister får verka så ”fritt” som i Israel, så skildringarna är fler därifrån än Syrien.

    ”Egypten, jordanien och Saudiarabien? Det är trots allt goda förbindelser mellan de länder och t.ex. USA. ”

    Tja, kritiken mot de kraftfullt antivästliga länderna Libyen, Irak (före 2003), Syrien eller Iran (efter 1979) och länder som Algeriet, Tunisien med flera som varit mer utanför väst-öst-klyftan har varit lika begränsad.

    Saddam är ett av många exempel på att västvärlden struntat i vilka idéer eller åsikter som ledare/länder i Mellanöstern haft. Så länge man inte försökt invadera eller hota västvärlden (vilket Saddam gjorde 1990 genom att invadera Kuwait, men inte genom att slakta sin egen befolkning eller invadera Iran) så har västvärlden struntat i Mellanöstern. 2003 hade Saddam inte särskilt tokiga idéer, men var en bekväm måltavla för ett USA efter 911. Teorin ”muslimer har tokiga idéer -> väst invaderar” är bevisligen fel.

    Al-qaida har naturligtvis en historisk bakgrund, men det innebär inte att A-Q (eller Hamas mfl) fick något stöd av väst under kalla kriget eller ens senare. Även utan en sovjetisk invasion är sannolikheten att Afghanistan skulle bli en islamistisk republik överhängande.

  7. organiskintellektuell januari 11, 2010 den 6:21 e m #

    Gertkvist- Poängen är att den systematiska terrorn som palestinierna utsatts och utsätts för under flera decennier har få motsvarigheter i historien och bevisligen ingen i de länder du nämner (jag pratar om systematiskt planerad terror över flera decennier mot ett folk).

    Denna vidriga terror och brutalitet får många att dras till de ”fundamentalistiska” (religiösa) krafterna i de här länderna (på så sätt får väst som de vill)

    Det var detta jag saknade i Dilsas inlägg. Vilken roll spelar alla krig väst genomdrivit i mellanöstern?

    Din kommentar att journalister får verka ”fritt” i Israel är ju precis som du redan själv skrivit något man måste skriva inom citationstecken.

  8. Gertkvist januari 12, 2010 den 12:21 e m #

    ”Poängen är att den systematiska terrorn som palestinierna utsatts och utsätts för under flera decennier har få motsvarigheter i historien och bevisligen ingen i de länder du nämner (jag pratar om systematiskt planerad terror över flera decennier mot ett folk).”

    Närmare en miljon tutsis dödades i Rwanda på 3 månader 1994. Det var nog det tydligaste försöket till folkmord efter 1945. Missade Organisk Intellektuell detta?

    Trots decennier av påstådd systematisk terror finns det över 1 miljon muslimer i Israel. Det är _inte_ tecken på att någon folkmords/folkfördrivningspolitik bedrivits under lång tid.

    Sverige har efter 1947 tagit emot flyktingar från Algeriet, Irak, Iran och Sudan – men inte Jerusalem. Inte heller tycker jag mig se reportage om hur muslimer/palestinier lämnar Israel för att bege sig till flyktinglägren i Libanon eller Jordanien.

    För det andra har judar och kristna i Mellanöstern efter 1945 däremot (med undantag för kopterna i Egypten och Libanon) de facto försvunnit. Reseskildringar från 30-talet framhåller alla judar som levde i Baghdad och Egypten samt de många kristna samfunden. Idag är de borta på ett sätt som palestinierna inte upplevt.

    Fundamentalismen inom islam har varit stark och med förmåga att värva mängder av anhängare långt innan begreppet ”zionism” myntades. Wahabismen är ett 1700-talspåfund och Mahdin ledde jihad i Sudan under sent 1800-tal. Många muslimer själva hävdar att islam hade en guldålder av tolerans som bröts i och med Baghdad-kalifatets fall och ersattes av fundamentalistiska, reaktionär islam. Bevisligen kunde det icke-existerande Israel inte påverka dessa fundamentalistiska vågor inom islam.

    När Israel bildades blev arabvärlden först panarabisk, sedan arabsocialistisk. Först därefter (runt 1970) började religionen spela större roll än politiken. Så tesen ”Israel är hemskt -> fundamentalisering av islam” är bevisligen fel (eller åtminstone rejält bristfällig).

    Journalister i Israel arbetar med risk att kastas ut ur landet, men journalister i resten av Mellanöstern jobbar med risk för att mördas. Det anser jag är både en rejäl skillnad, och representativt för Mellanöstern i allmänhet.

  9. organiskintellektuell januari 12, 2010 den 4:29 e m #

    Gertkvist-
    ”Närmare en miljon tutsis dödades i Rwanda på 3 månader 1994. Det var nog det tydligaste försöket till folkmord efter 1945. Missade Organisk Intellektuell detta?”
    – Nej, men Väst missadet det (En konflikt som kolonialmakten Belgien varit med och skapat, på tal om att saker inte sker i ett vakuum).

    ”Trots decennier av påstådd systematisk terror finns det över 1 miljon muslimer i Israel. Det är _inte_ tecken på att någon folkmords/folkfördrivningspolitik bedrivits under lång tid”
    – Systematiskt terror betyder inte utrotning. Det kan handla om flygbombningar, tortyr, etc och du vet att jag pratar om Palestina.

    ”För det andra har judar och kristna i Mellanöstern efter 1945 däremot (med undantag för kopterna i Egypten och Libanon) de facto försvunnit”
    – En grov överdrift. De må ha minskat till antal men en så välbevandrad och påläst gäst borde veta att t.ex. den Syrisk ortodoxa kyrkan har sitt huvudfäste i Syrien.

    ”Så tesen ”Israel är hemskt -> fundamentalisering av islam” är bevisligen fel (eller åtminstone rejält bristfällig”
    – Ja, förstådd på det viset. Men tesen att statsterrorism när fundamentalism är det inte.

    Du får gärna diskutera det som inlägget handlade om, nämligen Dilsas negligering av de krig väst bedrivit i mellanöstern som ännu en variabel att ha i åtanke när man anger ”källor” till radikaliseringen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: