Fredsduvan Obama

6 Jan

Den massmediala bilden av Obama är den om en ung stilig afroamerikan, intellektuell och retoriskt skicklig. 

Som ung gav han förhoppningar om en ”nyare” och mer ”modern” politik. Som förste afroamerikan att bli president slog han sönder ”myten” om det rasistiska USA och som intellektuell och retoriskt skicklig lyckades han till och med få nobels fredspris knappt efter att han hunnit ta på sig kostymen.

Hela USA och en hel värld andades hopp (om vi nu accepterar massmediernas berättelser).  Nu skulle den nye, intellektuella, afroamerikanska presidenten ändra på Bush-erans tokhöger-bombpolitik. Trupperna i Irak skulle dras tillbaka, Guantanamobasen skulle stängas, allt skulle bli dialog istället för konfrontation.

Det fanns till och med personligheter som ideologiskt alltid befunnit sig till vänster i en politiskt skala som hyste förhoppningar om ”nya tider”. Det var ingen liten sak att en svart person lyckades bli president i ett land dominerat av de vita och grundad på utrotningen av ursprungsbefolkningen och slaveriet av de svarta.

Dessa vänstermänniskor var naiva eller lurade av den svarte intellektuelles skickliga retorik flitigt utkablad av massmedierna, men snarare glömde de bort klassiska marxistiska texter om staten och dess tillkomst och funktion i ett kapitalistiskt system. Det är inte enskilda personer som Obama som besitter makten utan en mäktig borgerlighet med mäktiga företag som styr militären, politiker, domare, religiösa företrädare och befolkningen genom massmedierna.  

Eftersom Obama är en pjäs i ett mycket komplicerad shackspel måste han agera såsom den mäktiga eliten i hans land vill. Denna elit har ett inflytande på politiken världen över.

Obamas ska inte dömas efter ålder, hudfärg eller intellekt utan för det praktiska arbete han som president för världens mäktigaste land gör. Fredsduvan som fick nobelpriset av en hallucinerande och önsketänkande jury har tvärtom vad många trodde snarare visat sig vara skickligare på att bakom fin retorik dölja gammal god amerikansk imperialism.

Genom att dra tillbaka trupper från Irak frigörs resurser till en för Obama viktigare region, nämligen Afghanistan, Pakistan och Indien. Latinamerika ska inte heller förloras och förkastandet av Honduras juntan, vilket var fin retorik, var bara retorik. I praktiken gjordes inget. Istället har han nu beväpnat sin allierad i regionen än mer, Colombias Uribe.

Obama må vara svart, må komma ”från folket”, må vara intellektuell och vara stilig och ung. Men en president i USA agerar inte utifrån de här premisserna. Han agerar utifrån de mäktiga företagarnas intressen och där gäller det att säkra vinsterna. Även om det råkar kosta tusentals människoliv. Sådan är fredsduvan.

8 svar to “Fredsduvan Obama”

  1. Gustav januari 8, 2010 den 11:40 e m #

    Skönt att du skriver igen.
    Sant varje ord såklart, synd bara att så pass många inte ser på vad som faktiskt händer och sker. Det var ju samma sak med snälle Clinton.

  2. Ermis januari 12, 2010 den 11:20 f m #

    Hej!

    Själv tycker jag att dessa människor som trodde att Obama skulle vara annorlunda än sina tidigare företrädare är mer eller mindre drömmare.
    Är man bara lite insatt i verkligheten då vet man, som du själv skriver, att kapitalet till största delen styr USA (och resten av världen för den delen).

    Det som dock inte nämns i inlägget är att Obama själv sagt att han är jätte förvånad över utmärkelsen till Nobels fredspris eftersom USA är idag delaktigt i två krig, och att andra var mera värd utmärkelsen.

    Sedan näms det inte heller att han som förste President i USA fått igenom en sjukreform där tiotals miljoner amerikaner inte kan nekas sjukförsäkring.

    Guantanamobasen är under avveckling, återstår att se om det blir av under hans period eller om det bara var fin retorik av Obama.

    Jag vill avsluta med ett önskemål, som förmodligen bara kommer att förbli ett önskemål.
    Jag skulle jätte gärna vilja kommentera ett inlägg om hur mycket retorik och sedan handling det är i ett land med ett vänster ideologiskt styre (om det ens finns eller har funnits sådana länder) eller om det negativa fenomenet bara existerar i USA och demokratiska länder med ett höger styre?

    Jag tycker det är grundläggande och viktigt att om man har synpunkter angående något då måste man ha en egen ståndpunkt där andra kan ifrågasätta den, det är väldigt enkelt att hela tiden kritisera andra och aldrig behöva svara på frågor sjsälv.

    Chao!

  3. organiskintellektuell januari 12, 2010 den 1:01 e m #

    Ermis- kul att du skriver ett mer resonerande inlägg. Välkommen.

    Till att börja med kan man konstatera att varje text är i sin grund selektiv. Det betyder att du måste göra ett urval av teman. Det säger sig självt att en text aldrig kan fånga in ”alla” aspekter ur något. Oavsett vad man skriver om kommer det alltid att finnas saker som utelämnas eftersom en text enbart är en representation av en komplex och mångsidig verklighet.

    Vad man väljer att ta fram i en text har, i vissa fall på grund av ointresse från författaren, i andra fall av manipulativa orsaker och i mitt fall av irrelevans för inlägget som helhet med att göra.

    Inlägget handlade om den massmediala bilden av Obama. Mer ointressant blir det du anser ska tas upp om vi tänker efter att hans tal, då han fick nobelpriset, försökte argumentera för vikten av de krig han som president leder, detta som nobels fredpristagare.

    Det centrala i mitt inlägg och kärnan i det är en kritik mot den massmediala bilden av Obama som en fredsduva och hans retoriska skicklighet när det gäller att dölja den amerikanska imperialismen.

    Om jag skulle diskuterat Obamas inrikespolitik, skulle förmodligen sjukreformen kunna diskuteras. Så var inte fallet. Ser därför ingen mening eller relevans för mitt syfte att inkludera det.

    När det gäller ditt önskemål, är det återigen så att vi som människor väljer ut olika aspekter av den sociala världen. För min del finns inget intresse att i första hand i en blogg, som är mitt utrymme, ägna och ödsla någon tid i det du föreslår.

    Till det finns redan massvis med information och böcker. Hela världshistorien är skriven ifrån de välbärgade och de segrandes ”ögon”. Att därför, i likhet med dem, fortsätta ägna tid åt sådan kritik är att agera i hegemonins tjänst. Bloggens undernamn är just mothegemoni. Vilket betyder att man ska ifrågasätta dominerande diskurser och ideologier.

    Om du känner dig sugen att kommentera kritik mot ”vänsterideologiska” regeringar kan du läsa vilken dagstidning du vill för att få ett sådant perspektiv och så kan du läsa bloggar som är specialinriktade på dem och kommentera där.

    Mina ståndpunkter är tydliga. Det är kritik mot det dominerande samhället utifrån ett marxistiskt synsätt. Ett urval av teman.

    Det skulle vara anti-marxistiskt, i dialektiskt mening, att SJÄLV (individualistiskt menat) komma med förslag på lösningar, som jag tror du är ute efter. Det skulle vara, för att parafrera Marx, som att skriva recept för framtidens soppkök.

  4. Gustav ekonomi student januari 12, 2010 den 6:09 e m #

    ”Jag vill avsluta med ett önskemål, som förmodligen bara kommer att förbli
    ett önskemål.Jag skulle jätte gärna vilja kommentera ett inlägg om hur
    mycket retorik och sedan handling det är i ett land med ett vänster
    ideologiskt styre (om det ens finns eller har funnits sådana länder) eller
    om det negativa fenomenet bara existerar i USA och demokratiska länder med
    ett höger styre?”

    – Öppna din egen blog och skriv sånt skit, vem bryr sig om vad DU vill?
    Vem fan är DU? sedan när ska någon skriva något DU önskar? om du inte
    gillar den va fan surfa in på någon tappad moderats sida och stäm in i
    hyllningskören.

    ”Jag tycker det är grundläggande och viktigt att om man har synpunkter
    angående något då måste man ha en egen ståndpunkt där andra kan
    ifrågasätta den, det är väldigt enkelt att hela tiden kritisera andra och
    aldrig behöva svara på frågor sjsälv”

    – Seriöst, har du problem? orka! Det är nog bara du som missar att den här blogen har tydliga synpunkter och en egen ståndpunkt,till skillnad från alla högerstollar som upprepar likt pappegojor vad de läser i tidningarna. Skaffa dig ett liv!!! Orka läsa såna här intellektuella wanabees som ska tala om hur saker och ting ska göras!!! OI du borde radera dom där inläggen, seriöst som sagt skaffa dig en egen blog och skriv va fan du vill där

  5. Ermis januari 12, 2010 den 11:28 e m #

    Tjena Vladd!

    Så kort och gått så menar du med allt som du skrivit, att du vill blogga om hur du ser på saker och ting, utan att folk ger sig in i en debatt med dig om det du skriver eftersom då måste du välja en stånd punkt och därmed riskera att bli utfrågad och på samma gång bli tvungen försvara det du tror på?

    Ganska likt när vi alla gånger har debatterar politik hemma hos dig😉

    Men visst, alla väljer ju själv om hur de vill blogga.
    Jag själv tycker iaf att man måste ha en egen ståndpunkt innan man kan kritisera någon eller något. Vad är det för mening annars? Jag själv ser ingen poäng med det.

    Ta tex. din blogg. Många av dina inlägg är väldigt intressanta (om de utvecklar sig till en debatt) och självklart vill man kommentera vissa.
    Men om inte du själv har en åsikt och inte vill få motfrågor, motargument eller ge dig in i en debatt om det du skrivit, då blir bloggen ofrivilligt i mina ögon trist. Eftersom jag inte ser världen som du gör (som vi båda redan vet)och det intresserar mig inte alls att läsa om varken vänster eller höger propaganda bara för läsandets skull.

    Men det är väl kanske det du vill, ha läsare med samma åsikter som dig och klappar händerna när de läser det du skriver🙂

    Chao

  6. organiskintellektuell januari 13, 2010 den 11:26 f m #

    Ermis-
    ”Så kort och gått så menar du med allt som du skrivit, att du vill blogga om hur du ser på saker och ting, utan att folk ger sig in i en debatt med dig om det du skriver eftersom då måste du välja en stånd punkt och därmed riskera att bli utfrågad och på samma gång bli tvungen försvara det du tror på?”
    – Nej,läs om läs rätt. Ståndpunkten är klar. Debatt är välkommen. T.ex. handlar ditt senaste inlägg inte om att debattera kärnan i inlägget om Obama, utan är en personlig åsikt om mitt sätt att lägga fram saker och ting som du uppenbarligen har problem med, inte bara ståndpunktsmässigt utan även med att förstå.

    ”Ganska likt när vi alla gånger har debatterar politik hemma hos dig”
    – Ärligt talat så tycker jag inte det varit mycket till debatt. Har aldrig känt att det varit givande. Att jag lärt mig något nytt. Tycker seriöst och i välmening inte att du kan särskilt mycket om det du debatterar om. Känns mer som maggrops åsikter, vilket jag kommer att återkomma till på slutet.

    ” Men visst, alla väljer ju själv om hur de vill blogga.Jag själv tycker iaf att man måste ha en egen ståndpunkt innan man kan kritisera någon eller något. Vad är det för mening annars? Jag själv ser ingen poäng med det”
    – ”egen” i din mening kan diskuteras när det gäller dina ståndpunkter. Det är uppenbart att du när du diskuterar inte reflekterat över vad du säger, ibland finns det så grova motsägelser att det beror nog på dels din vardagssituation (som är arbetarklass) och dels på dina åsikter (som är borgerliga). När båda dessa kommer i konflikt brukar man motsäga sig själv väldigt mycket, vilket jag tycker brukar prägla våra diskussioner. Därför blir de i slutändan rätt meningslösa för min del.

    ” Ta tex. din blogg. Många av dina inlägg är väldigt intressanta (om de utvecklar sig till en debatt) och självklart vill man kommentera vissa.Men om inte du själv har en åsikt och inte vill få motfrågor, motargument eller ge dig in i en debatt om det du skrivit, då blir bloggen ofrivilligt i mina ögon trist. Eftersom jag inte ser världen som du gör (som vi båda redan vet)och det intresserar mig inte alls att läsa om varken vänster eller höger propaganda bara för läsandets skull”
    – Återigen, läs om läs rätt. Jag har åsikter, vad jag inte har är LÖSNINGAR på de problem som vi diskuterar. Att ha en sådan självbild, dvs att individuellt tro att man har lösningar på problem, skulle vara anti-marxistiskt som jag skrev, och mer anta en karaktär som i slutändan utmynnar i någon slags fascism. Det är skillnad på båda dessa saker. Att ha åsikter och lösningar. Svårare än så är det inte.

    ”Men det är väl kanske det du vill, ha läsare med samma åsikter som dig och klappar händerna när de läser det du skriver”
    – Hela ditt inlägg (och alla dina andra ”bidrag”)genomsyras av det som filosoferna anser man ska undvika i en debatt, nämligen känslomässiga uttryck. Dels av ilska, dels av avundsjuka.

    Diskutera gärna sakfrågor som berör texterna och ge inte uttryck för personliga känslor förklädda till argument. Blir bara tramsigt. Vet inte riktigt vad du vill uppnå?

  7. Ermis januari 13, 2010 den 11:45 e m #

    Ska försöka fatta mig kort och du får ursäkta mig att jag skriver utaför sakfrågan, men hittar ingen rubrik för det jag vill säga, och jag vill ge svar på tal.

    Ditt senaste svar skulle jag kunna skicka tillbaka till dig. Så som du uppfattar andra som inte tror på det du tror så uppfattas du själv från de andra.

    Om du sedan tror att du sitter på en position där du kan säga vad som är rätt eller fel, vad folk (jag) känner när de skriver, hur de skriver, varför de skriver så, om man är ilsken, avundsjuk (lol, avundsjuk på vad?) så kan jag lätt säga, tro mig du är inte rätt person.

    Du frågar på slutet vad jag vill uppnå?
    Du skriver:
    Du skriver ”Jag har åsikter, vad jag inte har är LÖSNINGAR på de problem som vi diskuterar”.
    Jag hade inga mål när jag började skriva inlägg i din blogg, tyckte bara det var kul. Indirekt har jag ”uppnått mitt mål” genom ditt svar.
    Att du inte har lösningar eller ens alternativ på något. Och jag ser fortfarande fram mot den dagen då jag träffar en männiksa med vänster ideologiska tankar med något vettigt att säga för utom en massa gnäll på allt.

    Då är din blogg så som jag beskrev tidigare, det är nog du som ska läsa om vad jag har skrivit och förstå vad jag menar. Men jag kan erkänna att jag missförtod din blogg, jag trodde att det var en debatt blogg, men det blir ju ingen debatt om du inte ”får” debattera eftersom då skulle du vara anti-marxistiskt. Dvs. du får bara kritisera men aldrig ge alternativa lösningar.

    De som kan skriva inlägg på din blogg är sådana som håller med dig, eller sådana som bara vill ”försvara sig” från dina ideologiska påhopp. Helt onödigt om man inte får ställa motfrågor och ha en ”debatt” på samma vilkår.

    Tack för mig!

  8. organiskintellektuell januari 14, 2010 den 12:43 f m #

    Ermis-”Om du sedan tror att du sitter på en position där du kan säga vad som är rätt eller fel, vad folk (jag) känner när de skriver, hur de skriver, varför de skriver så, om man är ilsken, avundsjuk (lol, avundsjuk på vad?) så kan jag lätt säga, tro mig du är inte rätt person”
    – jag grundade de slutsatser på sättet du skrev och på vad du betonade. tydligen träffade jag rätt av din reaktion att döma.

    ”Indirekt har jag ”uppnått mitt mål” genom ditt svar.Att du inte har lösningar eller ens alternativ på något. Och jag ser fortfarande fram mot den dagen då jag träffar en männiksa med vänster ideologiska tankar med något vettigt att säga för utom en massa gnäll på allt”
    – Hur var det nu igen? ilsken, arg, bitter?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: