Idag dog den argentinska och latinamerikanska sångerskan Mercedes Sosa. Jag har tidigare skrivit om henne. Ni hittar det under kategorin ”musik med budskap”.
Hennes sånger och kamp för ett rättvisare latinamerika kommer aldrig att glömmas. Du kommer att vara saknad Negra.
Hasta siempre compañera!
I Chile är Familjen Parra vida känd. Utanför landets gränser är förmodligen Violeta Parra den mest kända av dem men i familjen finns flera generationer som ägnat sig åt kulturell verksamhet. Bland annat finns poeten, Nicanor Parra, folkmusikerna, Lautaro, Eduardo och Roberto Parra bara för att nämna några.
I andra generationen finner vi Angel Parra. Angel Parra är son till Violeta och föddes i den chilenska hamnstaden, Valparaiso, 1943. Hans föräldrar skiljer sig när Angel är fem år och redan då uppträdde han och sjöng på en cirkus.
I slutet av 1950-talet spelar han in en skiva tillsammans med en grupp som heter ”los norteños” och i tidig 1960-tal arbetar han inom både den chilenska och uruguayanska televisionen. Efter att ha rest till Europa tillsammans med sin mor och sin syster, Isabel Parra (även hon en mycket erkänd sångerska som ska tas upp i ett senare tillfälle) grundar de ”el duo de los Parra” och kommer på idéen att bilda ”La peña de los Parra”. ”Peña” är i Chile en slags kulturell träff där man tillsammans läser poesier, sjunger och umgås. Det var under dessa ”peñas” som även artister som Victor Jara, Patricio Manns och Rolando Alarcon uppträdde.
1964 spelar Angel in sin första skiva och strax därefter är han med och hjälper till i bildandet av ännu en stor musikgrupp i Chile, Quilapayun. Sålunda blir Angel en centralfigur i det som omnämns som ”la nueva canción” (den nya sången), där syftet är att sjunga om saker som sker i det verkliga sociala livet som många gånger präglades av ekonomisk misär.
Angel Parras musik består av politik, kärlek och typisk chilensk folklore som den här sången
Angel Parra blev en symbol för vänstern i Chile och stödde Unidad Popular och den marxistiske folkvalde presidenten i landet, Salvador Allende (1970-1973).
När Pinochet tillsammans med andra militärer genomförde militärkuppen, 1973, fängslades Angel Parra. Han fördes först till nationalarenan och sedan till ett koncentrationsläger i Chacabuco.
Efter detta tvingades han att lämna landet. Han levde i både Mexico och i Frankrike. Där fortsatte han att producera musik och föra de många chilenares talan om de orättvisor och grymheter som befolkningen utsattes för av den brutala militärregimen.
Idag är Angel Parra en ikon i den chilenska musiken.
En av hans finaste sånger, som handlar om kärlek, är ”Cancion de amor”, som helt enkelt betyder, ”en kärlekssång”. I den sjunger han om kärleken och han nämner bergskedjan (Anderna) och havet (Stilla havet) som för en chilenare är symbolen för landet. Det finns inget man älskar mer än dessa. Därav styrkan i hans ord när han säger att hon ”kan ta ifrån honom bergskedjan och havet”. Översättning finns under videon.
Du kan ta livet av mig, om du vill
Min kärlek kommer du inte att ta död på,
Jag hyser hopp om att åter förföra dig.
En gång gav du dig helt till mig, det kommer jag aldrig att kunna glömma.
Min älskade, min Älskade.
Du kan ta ifrån mig luften, som jag behöver för att leva
Men du kan inte ta ifrån mig styrkan som föddes inom mig
När du gav dig i kropp och själ till mig en april månad.
Min älskade, Min älskade.
Du kan ta ifrån mig bergskedjan och även ta ifrån mig havet,
Men du kan aldrig ta ifrån mig att jag älskar dig mer och mer.
Det som mellan två sås ska mellan två vårdas.
Min älskade, Min älskade.
Gabino Palomares föddes i Mexico. Han tillhörde 68-rörelsen i sitt land och påverkades av de många flyktingar som kom till Mexico från de olika militär diktaturerna i Latinamerika på 1970-talet.
I sitt land gav han stöd åt det Mexikanska Socialistpartiet och hans sånger blev startpunkten för ”den nya sången” i Mexiko.
”Den nya sången” kännetecknades av att man sjöng om sociala orättvisor och om landets sociala situation i allmänhet. ”Den nya sången” var även en reaktion på den kulturimperialism som under flera decennier spridits i kontinenten.
Gabino Palomares sånger handlar om den Mexikanska och latinamerikanska sociala verkligheten. Han talar om den utländska interventionen (USA), om de olika ländernas politiska ledare och deras brist på politisk kompromiss med sitt folk och om de olika företag som exploaterar den arbetande befolkningen.
Här under ser ni en video med den som kanske är hans mest kända sång, ”La letanía de los poderosos” som översatt till svenska betyder ungefär ; ”de mäktigas bön”. Under videon finns en översättning av texten.
Det är ditt fel, det är du som är skyldig, jag är trött på dig
Du gav dig ut för att vara räddaren, du pekade ut dig, jag ska göra slut på dig
Du vill dela med dig allt till alla och har glömt bort mina intressen
Och när du försvarar de fattiga har du inte märkt hur du kränker mig.
Soldaterna försvarar mig
Därför att det är jag som betalar deras lön
Freden måste bevaras
Jag kommer fortsätta att vara det jag varit
Vad ska de stackars arbetarna göra utan arbetet som jag ger dem
Gå och jobba i fabriken och protestera inte för vad jag är
Och även om det är sant att jag behåller större delen av ert arbete
Så är det bäst att du är tyst för här är det jag som är herren och jag som bestämmer
Ditt folk är ett lugnt folk
varför klagar du fattige arbetare
Om lönen inte räcker
Är det hela mycket enkelt; arbeta dubbelt
Polisen lyder under mig och om någon tröttar ut mig kan jag slå till
Jag kan till och med hitta på motiv och orsaker för att fängsla er
Student ägna dig åt dina studier rektorerna är väldigt dyra att betala
Jag betalar de väl för att kväva er rop på frihet
Jag vill inte ha några fler bråkstakar
I den här jorden som är min
Mina pengar betalar lagar, guvernörer
Och domare här.
Präster fortsätt att predika fattigdom under era mässor
Medan jag tjänar pengar kan ni vara säkra på att jag skänker er en slant
Pressen är också min, jag styr de och sponsrar dem
Och med den här makten kan jag ha folket sövd
Leve kärleken och freden
Leve institutionerna
Jag regerar med mina pengar
över det här folket utan ”män”
I musik med budskap fortsätter vi i Chile, den här gången med den chilenska nueva canción gruppen Quilapayun.
Gruppen bildades på 60-talet och var/är en viktig del av den chilenska kulturen. Musiken man skapade var riktad till att uppmärksamma den sociala situationen i Chile. Till exempel gjorde man en skiva som heter Cantata de Santa Maria de Iquique som handlar om en massaker på tusentals gruvarbetare och deras familjer som strejkade 1907 och som befann sig i en skola i staden Iquique i norra Chile. Militären beordrades att skjuta på massorna.
Gruppen bildades av tre män, och faktiskt betyder namnet Quilapayun; de tre skäggiga männen på mapudungun, mapuche folkets språk.
En av grundarna var Julio Numhauser, en mycket känd chilensk musiker. Gruppen blev snabbt väldigt populär och man stödde öppet den marxistiske presidentkandidaten, Salvador Allende som senare störtades i den blodiga militärkuppen som leddes av Pinochet 1973.
Quilapayun skapade sin musik i samarbete med Angel Parra, Victor Jara, Patricio Manns och andra kända chilenska musiker. Efter militärkuppen 1973 förbjöds all slags musik med socialt budskap av militären och artisterna tvingades till landsflykt om de inte ville gå samma öde till mötes som den berömde Victor Jara som brutalt mördades.
Gruppen tvingades till landsflykt 1973 och bodde i Frankrike i mer än tio år. På senare tid har gruppen splittrats och man för en kamp om vilka som är de ”rätta” arvtagarna till den historiska Quilapayun.
Bland en av arbetarrörelsens mest kända sånger finner vi; el pueblo unido jamas sera vencido (ett enat folk kommer aldrig att besegras), den är Quilapayuns. Här nedan ett klipp från Santiago de Chile augusti 1973 en månad innan den blodiga 11 september, under videon texten på spanska och engelska.
|
El pueblo unido jamás será vencido, |
The people united will never be defeated, |
|
|
|
|
De pie, cantar De pie, luchar Y ahora el pueblo |
Arise, sing Arise, fight And now the people, |
|
|
|
|
El pueblo unido jamás será vencido, |
The people united will never be defeated, |
|
|
|
|
La patria está De pie, cantar
|
The fatherland is Arise, sing |
Victor Jara känner de flesta igen. I hela världen blev hans tragiska död, orsakad av den chilenska armén 1973, uppmärksammad. I Sverige gjorde Hoola Bandoola en mycket vacker sång till hans minne. Även Vreeswijk spelade in en hel skiva med sånger av Victor Jara. En av Jaras mest kända sånger framfördes av Vreeswijk på svenska, ganska bra översatt och omgjord från spanskan. Det är dock inte en ordagrant översättning.
Victor Jara föddes i de södra delarna av Chile. Hans mor dör när Victor är 15 år gammal och efter några år hamnar han i Santiago. Han blir antagen på teater linjen i Universidad de Chile och han börjar producera egna sångtexter. Tillsammans med Violeta Parra, Quilapayun, Inti-Illimani, Patrico Manns och flera andra chilenska artister är det de som startar la nueva cancion.
Victor Jara var medlem i det chilenska kommunistpartiet. I egenskap av kommunist och som symbolen för kulturen som provocerade den chilenska eliten blev han brutalt torterad och senare avrättad i samband med militärkuppen i Chile 1973. Hans kropp hittades dumpad på en väg i utkanten av Santiago med 41 kulspruteskott.
När man berättar om Victor Jaras musik och vill få en publik att lyssna på hans sångtexter är det svårt att välja ut en. Dessutom är flera redan kända i Sverige på grund av att Victor Jara uppmärksammats väldigt väl här. Te recuerdo Amando (Jag minns dig Amanda), El cigarrito (fimpen), El arado (plogen), Manifiesto (manifesto) och El derecho de vivir en paz (rätten att få leva i fred) är välkbekanta sånger.
Jag har därför valt ut en, för den svenska publiken kanske, mer okänd sång. En sång som dock visar den enkelhet och storhet som Jara besatt både musikaliskt och lyriskt och det sociala skarpa budskapet som alltid fyllde hans texter. Sången heter ”El hombre es un creador” (Mannen/människan är en skapare). Översättning finns under videon.
I likhet med många andra lärde jag mig redan som barn att svettas
Jag visste inte vad en skola var och inte heller kunde jag leka
De drog mig tidigt på morgonen ur sängen och
tillsammans med min far växte jag upp med arbetet.
I ren skicklighet gav jag mig ut för att vara;
snickare, stuckatur, murare, rörmokare och svarvare.
Oj vad det skulle ha varit bra om man fått instruktion
efter allt så är mannen/människan en skapare.
Jag reser ett hus eller bygger en väg
Jag tillsätter vinen sin smak, gör så att fabrikerna hålls igång.
Jag går ner i den djupa jorden och erövrar höjderna.
Jag vandrar bland stjärnorna och gör en fåra i det täta.
Jag lärde mig herrens, ägarens och patronens språk
De har dödat mig så många gånger förr för att jag höjt min röst
Men från marken reser jag mig upp med hjälp av mina händer
därför att jag nu inte längre är ensam, därför att vi nu är många.
Idag presenteras under kategorin, musik med budskap, den Uruguayanska sångaren och kompositören, Daniel Viglietti.
Viglietti föddes i Montevideo, Uruguay 1939. Hans musik handlar om den sociala verkligheten i Uruguay. Politisk kamp och krav på social rättvisa var Vigliettis vardag därför blev även hans musik präglad av den här kampen. Han tog parti för vänstern, inte bara i Uruguay, utan även i andra Latinamerikanska länder.
Statskuppen i Uruguay 1973 tvingade Viglietti att lämna sitt land, först till Argentina och sedan till Frankrike. Redan 1972 hade han suttit fängslad på grund av budskapet i sin musik. I Europa uppmärksammades detta främst kanske av den franske filosofen, Sartre.
1984 återvänder han till sitt hemland och tas emot av tusentals människor i en konsert. Först 1999 kan han åter ge ut sina skivor från tiden före statskuppen i Uruguay (på grund av en bitter konflikt med ett skivbolag).
Lyssna gärna på videon här under, det är Vigliettis kanske mest kända sång. Videon har engelsk undertext.
Min presentation av musiker som började förra veckan med Mercedes Sosa fortsätter idag med Piero. En Argentinare som föddes i Italien och senare även erhållit colombiansk medborgarskap. Piero berördes över den sociala och politiska situationen i latinamerika under 1970-talet. Överallt i kontinenten uppträdde olika typer av brutala militärregimer som förtryckte sin befolkning. Tortyr, mord och försvinnande var vardag. I den här kontexten producerade Piero flera sånger som kom att bli omåttlig populära och som sjungs överallt i kretsar som kräver än idag social rättvisa i Latinamerika.
Sånger som ”Los americanos”(”amerikanerna”, i den driver han med USA:s medborgare och dess självgodhet), ”para el pueblo lo que es del pueblo”(”till folket det som tillhör folket” handlar bl.a. om folkets rätt att leva i frihet), ”Que se vayan ellos”(”Låt de fara iväg”, handlar om att de som torterat, dödat och infört diktaturer ska fara från länderna och inte offren) och Mi viejo (”min far”) är nästintill klassiska sånger i kontinenten.
En sång som handlar om Argentina men skulle lika gärna kunna handla om vilket annat latinamerikansk land som helst är ”sånger från mitt land” (lyssna och följ gärna med i den engelska texten och översättningen under videon)
Songs of My Country
I’m dying from cold
and my voice is angry
because at this gate of the river
they stabbed the sun
because at this gate of the river,
my country,
they stabbed the sun
oh, my country, my country, my country
This land has a name
from the sea to the mountains
how can I tell my people
what’s happening in this land
but how can I tell my people
what’s happening in this land
oh, my country, my country, my country
I’m not a man of many words
and there is very little to tell
things are telling their own story
you only need to know how to look
things are telling their own story
you only need to know how to look
And then when I sing
they call it a protest
how can I tell what’s happening
to my people and their poverty
how can I tell what’s happening,
my country,
to my people and their sadness
oh, my country, my country, my country
Oh, my country, my country, the land of clouds
full of smoke and alcohol
how can I tell my people
what I think of you
but how can tell my people,
my country,
what I think of you
They founded my motherland
by coups and blows
how many voices were silenced
by bullets and machetes
but how many voices were silenced,
my country,
by bullets and machetes
oh, my country. . . .
Mercedes Sosa heter en sångerska från Argentina, född 1935. Känd och älskad över hela latinamerika var hon en av pionjärerna när det gällde att sjunga musik grundad i socialrealism.
”La nueva canción” kallades den nya vågen, som enkelt gick ut på, som ett svar mot det amerikanska och västerländska kulturimperialismen, att sjunga om den verklighet som var vardag för miljontals bönder och arbetare i kontinenten.
Mercedes Sosa har varit en konsekvent musiker. Hon sjunger inte bara om orättvisor och förtryck i Latinamerika, hon har varit drivande och närvarande i protester mot alla slags mördarregimer som funnits i kontinenten, med sin röst som vapen. Hon stod tillsammans med madres i plaza de Mayo Argentina och krävde att få veta vad som hänt alla tusentals försvunna människor och barn som de argentinska militären kidnappade. Hon stred tillsammans med offren i Chile och hon är vida känd överallt där tortyr, mord och försvinnande varit vardag. Det finns få musiker i den latinamerikanska kontinenten som man har så stor respekt för. Mercedes Sosa är en av dem.
Cuando tenga la tierra = När jorden blir min (engelska undertexter)
Siembra (mycket vacker sång om att fortsätta kampen)
Senaste kommentarer