Tänk om det hänt i Venezuela?

Alan García, Perus president, gillade inte att en tv-kanal visade bilder av militärens massaker i Bagua, Peru. Oklart hur många som dödades (det sägs att det var över 60) och försvann men över hundra skadades.

Offren: Ursprungsbefolkningen

Motiv: De ville hindra militären att ta ifrån de deras territorier och driva bort de från området.

Anledning: Perus frihandelsavtal som anger att flera områden i amazonas ska privatiseras.

Med anledning av videon tvingas nu Radio Oriente stänga ner. ”President” Alan García har även stängt av i 120 dagar olika politiska representanter som visat sitt stöd till ursprungsbefolkningen. Tydligen är stängning av kanaler intressant då Venezuela och Chavez, på felaktiga grunder, anklagas för detta. När det finns bevis på att Perus president tydligt agerar på det här sättet får vi inte veta något..Gate-keeping?

Kan du spanska? Läs artikeln här.

Barbie och statsfinanserna

En uppmaning om att försöka förändra den verklighetsfrånvända användningen av blonda barbiedockor till förmån för dockor gjorda efter Venezuelas verklighet får i Expressen rubriken ”Venezuelas president vill förbjuda Barbie”. Journalisten på Expressen har verkligen gjort sitt jobb. Hon avslutar nämligen artikeln med följande ord (eller mantra nu för tiden)

”Chávez tal kan knytas till att regeringen i Venezuela har stängt tre banker och beordrat två finansiella institut att stänga för att försöka få ordning på de statliga finanserna”

Så, om du/ni  missförstod nyheten. Här kommer ett komiskt förtydligande: Att förbjuda Barbie handlar egentligen om att försöka få ordning på de statliga finanserna.

Kan inte låta bli att tänka på att det Chavez pekar på är ett stort problem i Latinamerika. Har själv reagerat på reklamen i mitt hemland, Chile, där majoriteten av kvinnorna är blonda och barnen blåögda och ljusa. Hur kan det komma sig när majoriteten av befolkningen inte ser ut så? Kan man tänka sig att det finns en form av ”självförakt”? En glorifiering av allt som är ”europeiskt”? En diskurs om vad som är ”vackert” som knappast passar in i den sociala verkligheten i dessa länder?

Det finns en utbredd rasism gentemot ursprungsbefolkningen i flera latinamerikanska länder som belysts av bland andra diskursanalytikern, Van Dijk (2003). Tänker även på Stuart Hall och hans essä, ”the whites of their eyes” som handlar om rasistiskt ideologi i massmedia. Hur vi som åskådare eller mottagare av ett meddelande i en kommunikationssituation erbjuds träda in i ”dominerande världsbilder” grundade i den vita medel- och överklassens synsätt. Tyvärr ett erbjudande som flera av de underordnade ibland gör till sina och som i slutändan övergår till självförakt.

Det Chavez tar upp är inget mindre än den här ständiga självförakten som vi latinamerikaner lever under. Det är detta den här nyheten handlar om. Tyvärr framställs det i västerländska massmedier på ett sätt som fråntar det dess seriositet och allvar. En djup och allvarlig kritik, värd att diskuteras, görs till narr, av låt oss utgå ifrån, en okunnig journalistisk skara om Latinamerikas verklighet.

Eftersom Chavez är ”populär” uppmärksammas även en annan händelse. Exemplet hämtas från DN och handlar om att ”Chavez” i egen person bestämt att världens största vattenfall ska byta sitt nuvarande namn, Angel, efter en man från USA, till ursprungsbefolkningens benämning på området, Kerepakupai Meru.

Förtydligande: Det är alltså inte Chavez i egen person som kommit på namnet utan området har hetat så tidigare, vad som nu görs är att området får tillbaka sitt ursprungliga namn.

Kanske måste man förklara för journalisterna och upplysa de som producerar den här typen av nyheter att latinamerika i över 400 år varit koloni åt européer? Att kontinenten levt under ständig ockupation och förtryck av utländska herrar?

Först då kanske de kan ta oss på allvar och förstå att problemet inte handlar om Barbie?

Haiti och ockupationen

Efter den hemska katastrofen på  Haiti har man sett prov på solidaritet. Människor vill skicka pengar. Människor är tagna. Empatin finns där. Men mitt i all tragedi får man inte glömma bort viktiga aspekter. Kan kännas tråkigt att påminna om i ett sådant här läge men det är en nödvändighet för att ytterligare tragedier inte ska drabba, det redan innan jordbävningen hårt beprövade landet, Haiti.

En av dessa frågor handlar om vem som ska styra Haiti efter skalvet? En fråga som getts väldigt lite uppmärksamhet trots att det under ytan pågår en invasions liknande truppförflyttning från USA till Haiti.

Haiti hör till Amerikas absolut fattigaste och har genom historien straffats för att som första svarta slavkoloni förklarat sig självständig i Amerika. USA har en mörk historia i landet och man har tidigare ockuperat Haiti med jämna mellanrum.

Men liberalerna i Sverige är som vanligt glada över att USA uppvisar ett så stort ”engagemang” i Haiti och hyllar närvarot och sändningen av soldater till landet. Högern säger; ju mer soldater desto bättre. Massmedierna har målat upp ett scenario av kaos och laglöshet. Till detta kan läggas argumentet att 5000 livsfarliga fångar rymt från fängelserna. Allt detta legitimerar i längden USA:s närvaro i landet och tas som argument för att visa på nödvändigheten av dem. De kommer för att bringa fred, lag och ordning.

Men hur länge kommer de att bli kvar i landet? En fråga som är full berättigad i en kontinent där USA har ockuperat länder i regionen lite som de velat. Svaret på frågan blir från Sveriges håll; tills vidare , enligt Bildt.

Tills vidare har tidigare i historien visat sig sträcka sig över 15 år då det gällde att slå ner ett bondeuppror. Läser att den dåvarande statssekreteraren Robert Lansing legitimerade ockupationen med att den svarta befolkningen var okapabel att regera över sig själva att de hade en inneboende tendens till barbari och en fysisk oförmåga till civilisation (Läs Galeanos artikel om Haiti i den Uruguayanska tidskriften ”la brecha” från 1996 nr 556). Är det så att det idag, 2010, även på dessa grunder är legitimt att ockupera Haiti igen?

Efter den ockupationen kom USA på det mer framgångsrika receptet, användandet av marionetter som lydde under dem. Under så lång tid kan inte det kallas för ”humanitär hjälp” utan med sitt rätta namn, ockupation. I Europa är det få som ser ett sådant scenario. I latinamerika är det dock tvärtom. Flera länder har redan uttryckt sin oro över den ”hjälp” USA skickar i form av soldater. Latinamerikas oro är ingen paranoia. Det är en verklighet som man utsatts för under flera generationer.

Istället för att individuellt skicka pengar till de drabbade i Haiti, skulle de rika länderna i världen istället ta sitt ansvar och avskriva Haitis utlandsskuld, det är deras ansvar och inte individernas.

Pinochet redan glömd?

Andra valomgången är avgjord och den chilenska högern har vunnit presidentvalet i landet. När Piñera för några veckor sedan vann första omgången och det stod klart att hans motkandidat i en andra omgång skulle bli kristdemokraten Eduardo Frei, var det nog många som redan såg högern som en vinnare. Kristdemokraterna är knappast ett parti som förenar vänstern, tvärtom.  Den sittande koalitionen hade innan valet splittrats upp i två kandidater, där den unge Ominami baserade hela sin kampanj på att distansiera sig från just Frei. Detta betydde i praktiken att hans väljare hade byggt upp sin identitet i motsatförhållande till Frei även om Ominami själv för några dagar sedan ansåg att hans väljare skulle försöka undvika en ren höger seger i landet. Det första genom val på ett halvt sekel.

Det lilla hopp som fanns för att undvika högerregeringen byggde nog mer på hjärta än rationalitet. Kommunisternas kandidat Arrate hade manat sina väljare att rösta på Frei för att till varje pris undvika en höger seger, vilket de förmodligen gjorde. Avskyn för högern är större än de ideologiska skillnaderna med kristdemokraterna. Allt för många kamrater torterades, dödades och tvingades i exil under militärdiktaturen för att man nu frivilligt och passivt skulle sitta vid sidan om och se högern vinna (utan militärer och pansarvagnar). Men Ominami, ”socialist” i grunden, dröjde med sitt besked. Ominamis väljare karakteriserades av att vara ”oberoende”, vilket i dagens språk betyder egentligen vad som helst. Analytikerna visste att om Piñera bara kunde vinna över några av dennes röster så skulle segern kunna bärgas.

Den koalition som suttit vid makten efter Pinochet består av bland andra socialdemokrater, socialister och kristdemokrater. Koalitionen har befunnit sig i kris sedan en längre tid tillbaka och dagens höger seger ska ses som en protest mot just detta. Högern har sålt in pratet om en ”förändring”. Människor var trötta på koalitionen och proteströstade för ”förändring”. Minnet är kort. ”Förändringen” bär med sig spår av blod och många av de som stödjer Piñera är exakt samma människor som tyst såg på när deras landsmän fängslades och torterades och samtidigt blev rika på de affärer som kunde göras med militärernas beskydd.

Den nu sittande koalitionens era är nog förbi för alltid. Efter det här valet kommer mycket att förändras. Samtidigt som högern vunnit valet har även JUNTOS PODEMOS som är en samling av mindre vänsterpartier, där kommunisterna är det största, gått framåt. Socialisterna drabbas av allt hårdare interndebatt inom sitt parti för sitt arbete inom koalitionen som suttit vid makten (och där fört nyliberal politik).

Även om det är svårt att smälta att Pinochethögern vunnit valet så banar valförlusten samtidigt väg för en ny vänster i Chile. Om socialisterna hittar tillbaka till deras mördade president, Salvador Allendes idéer, finns hopp om att snabbt skapa en nyare, kraftigare och starkare vänster, då i samarbete med Juntos podemos. Det är nog också ett krav från gräsrötterna i deras parti efter decennier av samarbete med kristdemokrater och socialdemokrater som ledde i slutändan till att högern tog makten i landet utan hjälp av militärer och pansarvagnar.

Chavez har blivit stridspilot!

”Chavez jagar amerikanskt stridsflyg”

Kan inte hålla mig för skratt. Hur långt ska desinformationen förklädd till nyhet gå? Personifieringen i nyhetsrapporteringen driven till det absurda? Rubriken ovan är hämtad från Sveriges mest ansedda dagstidning. Dagens Nyheter…

Chavez ”diktatorn” och Uribe ”demokraten”

Den spanska tidningen, El pais, skrev den 8 maj i år hur några i EU-parlamentet uttalade sig om situationen i Venezuela;

De var djupt oroade över hur demokratin försvagats i Venezuela vilket i sin tur kunde leda till en kollaps av densamma eftersom mer och mer makt hade samlats kring den auktoritära presidenten Hugo Chavez. EU uttalade även sin solidaritet med oppositionen i landet.

Chavez är inte populär i Spanien (framförallt inte hos medierna). Den som däremot togs emot som en rockstjärna är Colombias president, Alvaro Uribe på besök i landet.

Uribe reser runt i Europa och Spanien utan att framkalla reaktioner hos samma människor som var ”djupt oroade” över situationen i Venezuela. Samma människor som såg/ser en fara i att Venezuela kunde/kan förvandlas till en diktatur ser inte vad som skett/sker i Colombia. Hur är det möjligt?

Colombia går igenom en humanitär katastrof vilket konkret betyder bl.a.  fördrivning av civila, utomrättsliga avrättningar, massiva arresteringar, tortyr, bombningar och beskjutning på försvarslösa bönder.

Uribe bär huvudansvaret för detta, ingen annan. Istället hyllas han som en stor ”demokrat” på sin resa.

Under Uribes tid som president har flera organisationer avslöjat hur staten t.ex. bedriver jakt på människorättsaktivister. De anklagas på felaktiga grunder för att tillhöra gerillorna. Det är allmänt känt att flera organisationer (bönder, ursprungsbefolkning, fackliga, politiska partier) utsätts för sabotage,hot och mord.

Man uppskattar att fler än 600 personer aktiva i olika fackliga organisationer mördats. Mellan 2002 och 2008 har fler än 14.000 mord med politiska motiv ägt rum och man har avrättat- utan rättegång- mer än 1500 människor som sedan presenterats som gerillamedlemmar ”dödade i strid”.

I den upp-och-ned-vända-världen är Uribe demokrat och Chavez diktatorn och vi bör vara mer rädda för vad Chavez kan komma att göra än vad Uribe redan gör.

Vila i frid, compañera

Idag dog den argentinska och latinamerikanska sångerskan Mercedes Sosa. Jag har tidigare skrivit om henne. Ni hittar det under kategorin ”musik med budskap”.

Hennes sånger och kamp för ett rättvisare latinamerika kommer aldrig att glömmas. Du kommer att vara saknad Negra.

Hasta siempre compañera!

Dessa förbannade ”oansvariga” latinamerikanska ledare..

Minns ni Nixons ord om Chile och Salvador Allende? Det lät ungefär så här: ”Jag ser inte varför vi (USA) ska stå stilla och passiva med armarna i kors och se på när ett land (Chile) förvandlas till en kommunistiskt stat på grund av sitt folks oansvarighet…Det som vi diskuterar (Chiles politik) är för viktigt för att låta väljarna (chilenarna) själva bestämma över det”.

Än idag tycker några representanter från USA tydligen att vi latinamerikaner är oansvariga. Idag är det Honduras rättmätige president Zelaya som personifierar oansvarighet.

Oansvarig för att han underblåser våldsamheter..Våldsamheter och konflikter länder emellan kanske de även ska tillägga eftersom han befinner sig i Brasiliens ambassad..

Hela förra seklet försökte de (USA) få oss, oansvariga och dumma latinamerikaner, att förstå hur välmenade de ansvariga och intelligenta politiska strategierna var för oss själva.

De ville inget annat än demokrati för oss. Fri från all form av odemokratiskt kommunism som vi oansvarigt och dumt nog ansåg vara bättre än kapitalism.

Men, trotsiga som vi var, var vi för dumma och oansvariga för att förstå detta rent rationellt. Vi behövde övertalas om rationaliteten bakom de välmenade tankarna. Vi visste ju inte bättre.

Genom statskupper, ekonomiska blockader, social sabotage, arbetslöshet, mord, tortyr, försvinnande, inbördeskrig, militära interventioner och en och annan Big Meal med Coca-Cola försökte de övertyga oss om vår oansvarighet och dumhet och sin egen förträfflighet.

Men tröga som vi var förstod vi än en gång inte det intelligenta och ansvariga i att stödja statskupper där man satte elektricitet i underlivet på människor trots att Coca-Colan och hamburgarna var ganska goda. 

Kontinenten fortsatte att producera dumma och oansvariga ledare. Ledare som oansvarigt nog hävdade dumma saker som rätten till självbestämmande och rätten till ekonomiskt jämlikhet och som till och med dumt nog lät sig tillfångatas och mördas för sina idéer.

Idag befinner sig Zelaya, dumt och oansvarigt nog, i det land vars befolkning, dumt och oansvarigt valde honom till president. Han backas upp av alla andra dumma och oansvariga politiska presidenter i kontinenten. En är så pass dum och oansvarig att han till och med skyddar honom i sitt lands ambassad.

Det är tur att vi har USA som påminner oss om vilka som är dumma och oansvariga.

Är det någon som har en hamburgare?

Ökad stress, extremism och tvång

Nyheten om att tvinga elever till sexualundervisning för frihetens skull kan ses som en flirt med de högerextrema krafterna i landet, de som tycker att vi daltar för mycket med invandrarna. Anledningen till att det kan ses som så är utpekandet av klumpkategorin ”invandrare” som problemet trots det faktum att flera ”etnisk svenska kristna” också vägrar att låta deras barn delta i undervisningen (betänk KD:s tidigare motstånd)

Klimatet mot ”invandrare” har hårdnat i Sverige alltsedan 1990-talet då lasermannen på fullaste allvar trodde att hans gärningar backades upp av samhället. Han trodde det med tanke på samhällsdebatten som pågick. Det så kallade offentliga samtalet.

Till exempel har vi idag fått ett parti som heter Sverigedemokraterna som vill ”stimulera återvandring” (jag slutar aldrig att imponeras över människans val av ord för att definiera verkligheten. En av de bästa jag hört hittills är ”arbetsbefriade” för att referera till någon som står utan arbete. Kan det bli vackrare?)

Även SD har gått igenom förändringar sedan 1990-talet. BSS har blivit SD, rakade huvuden och hängsler har bytts ut mot normaliserade frisyrer och kostymer. De mest extrema ordvalen har bytts ut mot sådana som jag exemplifierade med ovan, ”stimulera återvandring”. Associationerna och konnotationerna behöver inte alls bli negativa med sådana ordval. Vissa i det partiet förändras dock aldrig och deras ordval avslöjar flera av de som det de är. Rasister. Hur ska vi annars tolka de orden en SD medlem uttrycker angående hennes uttalande? 

”Nej, kränkande är de inte. Jag tål ju vilken kritik som helst, om det är konstruktivt och något kan göras åt det. Och här kan ju mycket göras. För att människor kan ju avmaskas och plugga vidare. Det är inte hopplöst”

Avmaskas? Nåja det kanske är ännu ett ”skämt” från ”humoristiska” SD?

I ekonomiska kristider avslöjar sig de flesta som det de är, så föreslår man t.ex att reglerna för arbetstiderna ska luckras upp. Det ska bli lättare att beordra övertid. Arbetaren trängs tillbaka ännu mer. Med en av europas högsta arbetslöshetssiffror för ungdomar har vi en tickande bomb. Jag har läst artiklar där flera unga  t.ex. röstar på extremhögerpartier i skolval. Skolval är som bekant maktlösa men de ger oss en fingervisning om vad som håller på och sker. Ekonomiska kristider leder till ökad stress, extremism och krav på tvång. Ilskan projiceras på andra. Bitterheten riktas mot ”de andra”.

Slutligen kan jag inte låta bli att kommentera detta. Att det blir en nyhet i Sverige och ska ”bekräfta” de auktoritära dragen hos Chavez är inget annat än propaganda. Visst hade det varit kul (om vi ser politik som underhållning) att få en debatt mellan Vargas Llosa, känd författare från Peru och tidigare i historien vänsterman, och Chavez, Venezuelas president.

Men allvarligt tror ni t.ex. att den tidigare USA presidenten Bush skulle tackat ja till en politisk debatt med t.ex. Eduardo Galeano? Sedan när och var i t.ex. Europa diskuterar presidenter i tv-sända debatter med ”intellektuella”  som dessutom inte ens bor i landet? Varför ska Chavez göra det?

Både Vargas Llosa och Castañeda som omnämns i artikeln skulle kunna bidra mycket mer på deras egna hemmaplan (Peru och Mexico). Där lever och frodas korruptionen inom politikerkåren, polisen och rättsväsendet.

Viktiga nyheter från Brasilien

Om ni läst olika tidningar den senaste dagen har ni säkert sett den sensationella nyheten om att barn begravs levande i Brasilien av urfolk.

Betänk, i sammanhanget, massmedias makt vad det gäller formandet av ”kunskap” och de  mentala föreställningar de erbjuder oss läsare genom nyheter som dessa. Betänk att detta aldrig görs ”objektivt”. Bland annat på grund av ekonomiska, politiska men även organisatoriska faktorer. Det sker alltid ett medvetet subjektivt val av nyheter och teman.

Man kan fundera över vad är det för logik som bestämmer vad som blir en nyhet? Speciellt är detta intressant om händelser som sker i andra delar av världen. Vem bestämmer vilken nyhet som anses vara relevant för en befolkning, som till exempel den svenska, att få reda på? Vad får en nyhet för konsekvenser på den befolkning som ”informeras”? Vilka känslor och åsikter framkallar det?

När man rapporterar om händelser långt bort från vår kontext, både vad gäller kultur och geografi, är vi totalt utlämnade åt det som kallas för massmediala representationer, det vill säga, åt journalisternas beskrivningar av ”verkligheten”.

Under vilken nyhetsvärde logik, informationsmässigt, skulle vi kunna placera den här sortens nyhet?

Brasilien är ett stort land med en stor befolkning, ett mångkulturellt samhälle. Ett mycket våldsamt samhälle i många avseenden. Brasilien är ett väldigt rikt men på samma gång fattigt land. Brasilien är på samma sätt exotiskt men farligt. Det händer massor varje dag i ett land som Brasilien. Massor som skulle kunna vara av nyhetsvärde, beroende på vem det är som gör det valet.

T.ex. har i veckan skett följande saker i Brasilien (i medieskuggan av rapporteringen om barnamorden..)

* Den pågår en omänsklig handel med människor, främst kvinnor och barn, i de norra delarna av landet. Fattiga människor utan livsmöjligheter tvingas till de mest makabra situationerna.

* En rapport genomförd i Sydamerika visar att en tredjedel av analfabeterna i kontinenten bor i Brasilien. 14 miljoner kan varken skriva eller läsa. (Instituto Brasileño de Geografia y Estadistica, IBGE).

* Fängelserna i Espírito Santo är ovärdiga och bryter mot de mest grundläggande värden. Fångarna tvingas bo i matcontainers utan fönster. Situationen betecknas som ett statligt brott mot människovärdet, enligt Dalmo Dallari.

* Den nationella kongressen ska pressas för att den brasilianska staten ska återta kontrollen över Petrobras

* Den 13 maj var det 121 år sedan slaveriet avskaffades officiellt i landet. Handeln med slavarna gav nationer som Holland, England, Portugal och Nederländerna profit.

* I en stat i Brasilien vid namn Mato Grosso do Sul, begår var tionde dag en människa ur ”urfolket” självmord. Detta beror i första hand på brist på jord och möjligheter.

* Global rättvisa presenterade i FN en rapport i Geneve med namnet ; ”kriminaliseringen av fattigdomen- En rapport om de ekonomiska, sociala och kulturella orsaker till tortyr och andra former av våld i Brasilien”. En mycket viktig och intressant rapport som belyser de strukturella orsakerna till våldet i Brasilien.

Det här ovan är bara en axplock av viktiga nyheter i Brasilien alla värda en plats i svensk media. I ljuset av detta framstår det tydligt att det sker ett medvetet subjektivt val av nyheter som på ingalunda sätt motsavaras av en ”objetkiv neutral” verklighet ”där ute” någonstans.

Svensk media har aktivt valt att släppa förbi nyheten om barnamorden och sorterat bort övriga nyheter. Fråga er vad dessa mentala bilder av Brasilien eller den ”kunskap” vi får om landet kan få för konsekvenser.