Svd skriver idag att svenskarna mår allt bättre. Om jag tolkar grafen rätt så lider 25% av männen (var fjärde) i undersökningen av ängslan, oro och ångest.  Av kvinnorna uppvisar hela 38% samma känslor, det är mer än var tredje kvinna.

Det är inga positiva siffror, även om rubriken och texten i sig försöker anlägga det perspektivet genom att påpeka att siffrorna är på väg ner.

Anledningarna till ängslan, oro och ångest kan ha individuella biologiska orsaker men har oftare en social grund. De uppkommer ofta i osäkra situationer som man som individ hamnar i, ekonomiska, familjära och så vidare.

Om man läser texten ser man att kvinnor mår mycket sämre än män och att ungdomar är också hårt drabbade. Båda grupper har svårt på arbetsmarknaden och diskrimineras lönemässigt. Två orsaker som man vet framkallar oro, ångest och ängslan.

I den här artikeln presenteras bostads-problemet (i Täby) och här visas siffrorna för hela Stockholms län bland ungdomarna.

Inför en situation av ångest, oro och ängslan är det bästa oftast att få ett värdigt arbete att gå till som gör att man kan försörja sig och sin familj. Men i väntan på ett arbete kan man få råd av psykologer. Här ett fall där en arbetslös får hjälp:

”Du kanske måste acceptera din situation som arbetslös ett tag till och kanske ännu längre. Ju mer du kan acceptera ditt läge desto bättre känns det för dig. Då kan du också släppa taget om de många tankarna kring ett arbete, även om det är vad du vill ha…Stirra dig inte blind på yrkesarbete – livet är fullt av andra möjligheter och tillfällen att träffa människor”

Hur ska man försörja sig under tiden man ”släpper taget om de många tankarna kring ett arbete”? Hur ska man försörja sin familj? Bekosta mat, hyra, och kläder både till sig själv och barnen genom tankens kraft?

Även om livet är fullt av möjligheter är det tyvärr så att det är yrkesarbetet som gör att man får in pengar till att bekosta sitt liv och därmed det som tryggar en från ängslan, oro och ångest. Inga tankar kan mata en eller betala ens hyra.