Mona Sahlin stödjer den hårt kritiserade LO-ordföranden.
Samtidigt som Sahlin fortfarande har förtroende för Lundby-Wedin har stora delar av den arbetande befolkningen (och borgerlig media) reagerat tvärtom. Borgerlig media har dock omvandlat hela problematiken till att diskutera det moralisk förkastliga i att LO-ordförande just i egenskap av ordförande begått detta: ”De rödgröna kan nog ena sig om att fördöma bonusar men efter LO-ordförandens turer i AMF är frågan mest pinsam för oppositionen”
Till viss del är jag beredd att hålla med i den moraliska kritiken. Men kritiken får aldrig enbart rikta in sig på LO-ordföranden (eller enbart bli en moralisk fråga) eftersom hon knappast är representativ för det här beteendet. Det här är något som har funnits länge och som är oförsvarligt. Därför måste kritiken rikta in sig på systemet som tillåter detta. Läs t.ex. Ett hjärta rött (om att kritiken aldrig får rikta in sig på personer)
Sahlin är beredd att ta diskussionen om det överhuvudtaget är anständigt eller inte vad det gäller förmåner och villkor. Observera att diskussionen inte handlar om att avskaffa dessa utan om att diskutera det anständiga.
Sveriges största så kallade arbetarparti ordförande går rakt emot den egna arbetande befolkning. Hon har förtroende för LO-ordföranden när alla andra har tappat den. En strategi som kan göra att oppositionen tappar ytterligare i opinionsmätningarna som redan visar att skillnaden mellan blocken är små.
En strategi som går ut på, som det oftast gör, att balansera noga på linan så man inte riskerar att ramla ner.
Sahlin stödjer Lundby-Wedin, hon vill diskutera det anständiga i bonussystemet och samtidigt förstår hon folkets vrede mot all den här girigheten.
Problemet är att det går inte att vara vän med alla. Man måste ta ställning i politiken.
Etiketter:bonus, LO, Lundby-Wedin, opinionsundersökning, oppositionen, Sahlin, Socialdemokraterna
Det är ren populistisk lögn att ”alla andra” har tappat förtroendet för Lundby-Wedin. Den som inte begriper att hon har manipulerats är blåögd. Hon har inget intresse av att godkänna höga bonusar. De stora manipulatörerna är näringslivets bonusförespråkare och de många manipulatörerna i alliansen främst företrädda av Anders Borg. 080701 införde han möjligheter till att höja bonustaken i statlig verksamhet trots att han kände till den finansiella krisen. Sedan går han ut och kritiserar bonusar i näringslivet på ett populistiskt sätt. Han ljuger väljarna rakt upp i ansiktet och lyckas förvirra journalister i Public Service rejält. Alliansen har haft som ”affärsidé” att stjäla socialdemokratins hjärtefrågor. Först var det sysselsättningen, sedan bonusar och sedan ville Odell ha statligt! ägande i banker och nu senast ställer sig Olofsson upp och säger sig vilja försvara den offentliga sektorn!
Vi har aldrig tidigare varit med om ett större taskspeleri i svensk politik än den alliansen bedriver.
Hillary 2- jag vet inte var du arbetar. Med de jag pratat med som arbetar har förtroendet för henne raserats. Det är ingen populism. Populism är däremot hur själva sakfrågan, den om bonusar,behandlas i borgerlig media.
organiskintellektuell
tyvärr är det så att många människor drar slutsatser långt innan de känner till fakta och bakgrund
att det funnits fula fiskar som manövrerat bort hela styrelsen kan väl nu konstateras – även av de hetsporrar som gärna kastar första stenen och de lättledda som låtit sig förföras av mediedrevet