Språket är som bekant ett av våra viktigaste redskap för att kommunicera med varandra. Det är med hjälp av språket vi kan etablera samtal, diskussioner, betydelser och associationer. Vi kan uttrycka det vi vill och det vi inte gillar.
Man kan säga att det är med hjälp av språket som vi förstår ”verkligheten” och ger den mening. Språket blir på så sätt ett viktigt redskap med vilket man kan definiera verkligheten.
Saussure var en lingvist som var intresserad av språkets struktur. Han uppfattade språk som en uppsättning tecken. Tecknen bestod av sin fysiska utformning (t.ex. de bokstäver ni läser just nu) vilket han kallade för det betecknande. Sedan betsod tecknet av en mental föreställning som han kallade för det betcknade (han använde även ett annat begrepp, beteckning, men den tänkte jag inte uppmärksamma i sammanhanget).
Som ett exempel kan vi använda ordet hund. Ordet hund består av tecknen H-U-N-D som tillsammans bildar ordet hund som i sin tur framställer en mental föreställning hos varje individ. När jag läser eller hör tecknet H-U-N-D betyder det att jag kommer att föreställa mig en hund, jag kanske tänker på en labrador medan någon annan tänker på en bordiercollie.
Det viktiga här är att notera att tecknets betecknande och betecknade är produkter av en kultur. På så sätt varierar det betecknande- t.ex. ordet, och H-U-N-D heter D-O-G på engelska och P-E-R-R-O på spanska. På samma sätt är den mentala föreställningen av ordet H-U-N-D en produkt av varje kultur.
Varje ord svarar mot ett samhälles materiella och ideologiska karaktär och avser att förklara en verklighet och ge den mening. På så sätt laddas begrepp med negativa eller positiva associationer. De här betydelserna är dock aldrig en gång för alltid fastslagna betydelser. De skiftar med åren och med den sociala och ekonomiska utvecklingen. På så sätt har vi haft ord i språket som varit betydelsefulla men som idag saknar samma laddning. Vi kan t.ex hitta ordet, bastard, som var ett mycket negativt ord i ett annat typ av samhälle då det syftade på en oäkting, någon som var barn till ogifta föräldrar och oftast barn till en lägre stående kvinna (ur klass synpunkt).
Ord kan också fråntas dess negativa betydelser. Vi har t.ex. ordet Bög. Ett ord som de homosexuella själva tog till sig och därmed avväpnade från dess tänkta betydelse. Dock kvarstår den negativa betydelsen män (heterosexuella) emellan. Men ingen homosexuell känner längre att ordet bög kränker dem så som det var avsett till att göra förut.
När jag tänker på alla dessa ord och de betydelser vi fyller de med, det kan vara ”förorten”, ”invandrarna”, ”svenskar”, ”svenskättade”, ”kultur” och så vidare, är det intressant att läsa om Timbuktus senaste gärning. Han har tydligen tagit fram en t-shirt med en text som lyder ”Apajävel”.
Vi minns vilka det var som använde uttrycket för att på ett rasistiskt sätt referera till någon annan. Det är intressant att se hur Timbuktu, medvetet eller omedvetet, därmed ger sig in i ”kriget” om att få definiera begrepp och att frånta vissa ord dess betydelse och ändra dess associationer. När jag läser texten på tröjan tänker jag inte längre på en människa med utländsk bakgrund utan jag tänker på de poliser som uttryckte det. ”Apajävel” blir snarare ett begrepp som associeras med polisen och man har på så sätt nästan vänt på ordets tänkta association.
Etiketter:apajävel, betydelser, kommunikation, Polisen, Saussure, semiotik, Språk, timbuktu
”Orden ger tanken vingar” skrev någon. Ack så sant. Det är lätt att diskutera och abstrahera budskap. Många ord innebär inte alltid kvalitet. ”Barnkläder till nyfödd säljes. Aldrig använda”. Använd rätt ord istället för många, om du vill säga något viktigt.