Ett pris på falska förhoppningar

Gårdagens stora nyhet var att nobels fredspris tilldelats Barack Obama. Motiveringen var att han genomfört extraordinära insatser för att stärka internationell diplomati och samarbete mellan folk (Människor i både Afghanistan och Irak nickar säkert instämmande).

På, vad är det? 8-9 månader har han hunnit genomföra extraordinära insatser som gagnar freden i världen, imponerande. Finns det kvar av det de rökte på nobelpris- komittén? De måste ha hallucinerat.

Presidenten själv verkar åtminstone ha självinsikt. ”Jag förtjänar inte det här”. Nej det gör du inte. Så sant. Svenska freds pekar på situationen i ovan nämnda länder, Irak och Afghanistan och menar att det är oacceptabelt att han tilldelats priset. Priset ska nog ses, menar många, som ett sätt att binda Obama till att handla därefter. 

Om vi nu inte drivs med i vågen av effekterna av pr-kampanjer som ska föreställa Obama som fredsduva så kan man analysera det hela konkret. Istället för att fyllas av förhoppningar grundade i retorik kan man fokusera på det som faktiskt skett under 8-9 månader.

För det första kan man konkret konstatera att Obama behöll en man från Bush-eran. Det var inte vilken man som helst. Det var Robert Gates. ”Krigsministern” från Bush-tiden.

Obama, brukar det sägas, ska dra tillbaka trupperna från Irak, men den som trodde att trupperna dras tillbaka för att freden är kommen misstar sig rejält. Det är ett strategiskt tillbakadragande för att ”frigöra resurser” till ett annat krig, Afghanistan.

När han tillträde makten gjorde han det med löften om en ny strategi för Afghanistan. Den nya strategin har resulterat i en fördubbling av militära trupper från USA i landet och en ökning av flygbombningar som drabbar civila. Lägg därtill att kriget nu även bedrivs inne i grannlandet Pakistan.

Även i andra delar av världen har USA fortsatt att bedriva krigsverksamhet. Direkt och indirekt med t.ex. militära rådgivare. Somalia, Colombia, Thailand, Filippinerna och Yemen för att nämna några.

USA motsatte sig en oberoende granskning av vad som hände i det senaste kriget i Gaza och Obama fortsätter med den omänskliga embargot mot Kuba.

Men han kan Obama. Han är en duktig retoriker. Så pass att motiveringen var, i motsats till det praktiska han åstadkommit beskrivet ovan, att han genomfört extraordinära insatser för att stärka internationell diplomati och samarbete mellan folk.

 

Ropen efter censur- kommer från höger

Det är märkligt att man kan tycka så olika om exakt samma sak. Det är två Moderater  som föreslår i en motion att regeringen tillsätter en utredning för att granska svt:s sändningar. Enligt de är nyheterna vänstervridna. (!)

När jag läste medie och kommunikationsvetenskap fick jag höra samma sak av en kille i klassen(han var ganska ensam om sin åsikt). ”Vänsterdominansen”  gällde även journalister som grupp och detta avspeglades i att nyhetsmedia- även dagspressen- alltid hade ett ”vänsterperspektiv”, enligt han.

När han ombads att precisera vari ”vänsterperspektivet” låg, var det naturligtvis svårare att få fram argument från hans sida. Det går ju inte att subjektivt känna i maggropen att det förhåller sig så, man måste lägga fram fakta som backar upp ens spontana känslouttryck eller ”paranoia”.

Samma person som reagerade på den här påstådda vänsterdominansen i svenska nyhetsmedier, som i hans värld var en antidemokratisk handling, reagerade inte på det odemokratiska när ämnet ägarkoncentration bland medier togs upp, inte bara i Sverige utan som ett grundläggande problem världen över.

När vi diskuterade reklam kanalerna var hans argument att om vi inte gillade det kunde vi ju faktiskt göra det revolutionära i sammanhanget- stänga av Tv:n eller byta kanal- ingen tvingade ju oss att titta. Allt ligger ju i individens makt så att säga (frågan uppstod då, varför inte han gjorde samma sak med svt kanalerna och därmed använde sin individuella makt och energi till det istället?)

I hans värld var ”vänsterdominansen” så pass att till och med kursen som gavs ut inom institutionen för kultur och medier vid Umeå universitet, med namnet ”makten- och motsåndets kulturer”, var en ”kommunistiskt” kurs, varpå den blev anmäld.

Killen som störde sig på ”vänsterdominansen” påminner om dessa två moderat herrar. De är demokrater eftersom de är emot ensidig rapportering i svensk nyhetsmedia. Samtidigt föreslår de att SVT ska granskas. Av vem? Jo, de svarar: Av oberoende människor (var finns denna släkte?).

Ropen på censur av åsikter och till och med kurser på universiteten kommer inte från vänster.

 

Kvinnomisshandel- vanligaste brottet bland poliser utanför sitt yrke..

Att poliskåren har problem med förtroendet är inget nytt. Gårdagens nyhet om att polisers vanligaste brott utanför jobbet är kvinnomisshandel lär inte bättra på det.

Det är bra att sådana här ämnen tas upp. Bra därför att våldet mot kvinnor är ett strukturellt problem som bör tas på större allvar. Det låter sig dock inte förklaras  utifrån klass, etniska, religiösa eller yrkeskategorier.

Därför bör man inte söka efter förklaringar av kvinnomishandel i just yrket, polis. Det öppnar däremot för en diskussion om vilka individer som söker sig dit samt vilka antagningskrav man ska ställa på blivande poliser.

En sak som borde vara av största intresse är just frågan om vem man tror på både innan och i en efterföljande rättegång mellan en civil och en polis. Tror man mer på polisen därför att yrket i sig ger de mer legitimitet och auktoritet?I sådana fall är vi inte lika inför lagen som man gör gällande. Det är ett stort problem som borde diskuteras väl.

Det har hänt flera gånger och händer igen att de går fria efter att mycket talat för att de är skyldiga. Ju fler poliser som går fria från dom desto mer växer misstänksamheten, inte bara mot polisen utan mot hela rättssystemet.

 

I jakten på sympatier

Att föra debatter inom partier offentligt är att ropa på uppmärksamhet. En representant för Centern skriver ett inlägg om en annan Centerpartist, kallad islamist, på expressens sida 4, (debatt).

Är inte frågan en intern angelägenhet för Centern? Varför utesluts inte han om han inte passar in i centerns idéer efter en intern diskussion? Varför denna massmediala uppmärksamhet? (För övrigt ganska roande att se hur rik floran av medlemmar är)

Jo ni hittar svaret i att personen det diskuteras om sägs vara, islamist. Att Centern även vill vara med och plocka poäng och röster hos vissa grupper i samhället är uppenbart. 

Det är ganska intressant att islamister och fanatiskt religiösa personer i mång och mycket delar konservativa åsikter, kring t.ex. familj, kvinnans roll och religion med partierna till höger och i vissa fall till och med med avarterna till höger. De har nog mer gemensamt än vad de vill kännas vid. Trots det faktumet vill de alltid få det till att det är partierna till vänster som tillåter fanatism och ”kramar” om islamister.

Vänsterns värderingar kring samhälleliga institutioner går stick i stäv med religiösa fundamentalisters. Alltid. Högern kan inte alltid säga detsamma då religiösa fundamentalister även finns i bl.a kristen form.

 

chockhöjningen!

På DN debatt kan man idag läsa om Socialdemokraternas skuggbudget. Även V och Mp har arbetat fram sina. I vanlig ordning kör oseriösa expressen med skrämseltaktik. ”S vill chockhöja skatten för de rika”.

”Chockhöjningen”, som det kallas, kommer att drabba människor som månadsvis har en inkomst på 115.000 kronor. De kommer att få betala 1700 kronor mer, enligt förslaget. Visst är det en ”chockhöjning”? 1700 kronor mer för de som har en lön på 115.000 kronor.

Det finns en uppfattning som tas för given i Sverige och det är att människor anser att vi betalar för mycket skatt. Den borgerliga nyhetspressen, som för övrigt skulle kunna pekas ut som en sådan agitator, skriver flitigt om detta.  Förra valet använde sig alliansen av missnöjet bland befolkningen kring de höga skatterna. De lovade skattesänkningar för alla. I praktiken slog det ut bäst för de som redan har gått om pengar. Det är fakta.

Skrämselpropagandan kring skatterna ses i användandet av rubriker i nyhetstexten. Ta t.ex Sydsvenskan rubrik: ”V vill höja skatter med 55 miljarder”. Expressen skriver samma sak. Expressen skriver till och med att det råder en stor spricka mellan partierna i opposition, allt för att ge det lite mer dramatik. Det finns ingen anledning att kalla tre olika partiers förslag för sprickor när skillnaderna faktiskt bygger på att man är tre olika partier med tyvärr för få nyanser.

Om människor nu anser att vi betalar för mycket skatt kanske oppositionen ska tänka efter varför denna missnöje växt fram. Personligen har jag inget emot att betala skatt på min oregelbundna- och oftast skamligt- låga inkomst. Jag skulle gärna betala mer skatt- om det som pengarna används till verkligen avsätts till sociala långsiktiga ändamål. Jag tror inte att jag är ensam om att tänka så.

Problemet är att vi sedan 1990-talet har sett  en försämring av offentlig sektor och då växer det naturligtvis fram missnöje med ett system som inte levererar det den lovar. För trots de enorma skatteintäkterna har vi sett nedskärningar och besparingar i allt vad offentlig sektor är. Resultatet, ett ottrygare samhälle. Härvid ligger en stor del av problematiken.

Missnöjet med de sociala konsekvenserna av tidigare regeringars förda politik  ledde till maktskifte förra valet. Tyvärr ett maktskifte åt fel håll eftersom det hade krävts än mer hårdför vänsterpolitik mot nedskärningar och besparingar.

 

Chavez ”diktatorn” och Uribe ”demokraten”

Den spanska tidningen, El pais, skrev den 8 maj i år hur några i EU-parlamentet uttalade sig om situationen i Venezuela;

De var djupt oroade över hur demokratin försvagats i Venezuela vilket i sin tur kunde leda till en kollaps av densamma eftersom mer och mer makt hade samlats kring den auktoritära presidenten Hugo Chavez. EU uttalade även sin solidaritet med oppositionen i landet.

Chavez är inte populär i Spanien (framförallt inte hos medierna). Den som däremot togs emot som en rockstjärna är Colombias president, Alvaro Uribe på besök i landet.

Uribe reser runt i Europa och Spanien utan att framkalla reaktioner hos samma människor som var ”djupt oroade” över situationen i Venezuela. Samma människor som såg/ser en fara i att Venezuela kunde/kan förvandlas till en diktatur ser inte vad som skett/sker i Colombia. Hur är det möjligt?

Colombia går igenom en humanitär katastrof vilket konkret betyder bl.a.  fördrivning av civila, utomrättsliga avrättningar, massiva arresteringar, tortyr, bombningar och beskjutning på försvarslösa bönder.

Uribe bär huvudansvaret för detta, ingen annan. Istället hyllas han som en stor ”demokrat” på sin resa.

Under Uribes tid som president har flera organisationer avslöjat hur staten t.ex. bedriver jakt på människorättsaktivister. De anklagas på felaktiga grunder för att tillhöra gerillorna. Det är allmänt känt att flera organisationer (bönder, ursprungsbefolkning, fackliga, politiska partier) utsätts för sabotage,hot och mord.

Man uppskattar att fler än 600 personer aktiva i olika fackliga organisationer mördats. Mellan 2002 och 2008 har fler än 14.000 mord med politiska motiv ägt rum och man har avrättat- utan rättegång- mer än 1500 människor som sedan presenterats som gerillamedlemmar ”dödade i strid”.

I den upp-och-ned-vända-världen är Uribe demokrat och Chavez diktatorn och vi bör vara mer rädda för vad Chavez kan komma att göra än vad Uribe redan gör.

 

Vila i frid, compañera

Idag dog den argentinska och latinamerikanska sångerskan Mercedes Sosa. Jag har tidigare skrivit om henne. Ni hittar det under kategorin ”musik med budskap”.

Hennes sånger och kamp för ett rättvisare latinamerika kommer aldrig att glömmas. Du kommer att vara saknad Negra.

Hasta siempre compañera!

 

Äntligen JA!- Nu får ni inte rösta igen..

Då har Irlands folk sagt Ja till fördraget. Europa är glad. Det var bra för Europa.Glädjen delas av Svenska politiker likaså. Bara att tuta och köra.

Den som har bra minne minns att Irland redan röstat i frågan. Den gången röstade folket NEJ. Ett nej var naturligtvis ett hårt slag mot demokratin och det krävdes ett omval så att irländarna demokratiskt nog röstade rätt den här gången. Nu har de röstat JA och det lär inte bli några fler demokratiska omröstningar kring detta…

I svåra ekonomiska tider, med massarbetslöshet och åtstramningspolitik, exploaterade JA sidan skickligt rädslan bland människor. Rädslan att ett NEJ skulle förvärra situationen än mer för irländarna. Ett nej skulle skrämma Europa och med det alla utländska investerare.

Vilken tur att de nu röstat rätt så att alla investerare kan känna sig lugna. De behöver inte vara oroliga för nya omval. Den demokratiska principen gäller så länge folket röstar ”fel”.

 

konsten att använda sig av en Anka

I Sverige har kvinnors kamp om en bättre vardag pågått i flera generationer. Kulturpersonligheter- sådana som föraktar de ”vanliga människorna” enligt Hägglund, har ständigt argumenterat för den kvinnliga frigörelsen. De har gjort det i en miljö som från början var total obrydd om deras situation.

Ingen boende i Sverige kan väl idag ha missat ”debatten” som tagit fart sedan den, nu amerikanska (egentligen från USA men svenskan har inget ord för just människor från USA än amerikan. Ett felanvänt ord då alla människor från kontinenten Amerika ÄR amerikaner och inte enbart människor från USA) Ankan sagt sitt.

Många av de som försvarar Ankan (egentligen elitens åsikter) menar att det är skönt att någon äntligen vågat säga emot de politiskt korrekta feministerna (är det bara jag som missat att det är politiskt korrekt att vara feminist?). De anser att Sverige domineras av radikala åsikter när det gäller synen på könsroller där det radikala blivit norm. Det radikala har segrat, tycks resonemanget vara.

Om de feministiska åsikterna nu ”segrat” i landet beror det inte enbart på att det genom åren funnits mängder med duktiga och intellektuella personligheter som skickligt kunnat debattera för sin sak med rikliga och sakliga argument. Det skedde under förra seklet förändringar i den ekonomiska produktionen och därmed det ekonomiska livet som gjorde ”viljan” eller ”drömmen” om att ha kvinnan hemma omöjlig, åtminstone för vissa klasser.

Idag anses någon med åsikter som Ankan ”ute” inte enbart därför att det råder viss konsensus kring frågan om kvinnans roll, utan för att sådana idéer om ett sådant liv är en ekonomisk orimlighet för flertalet människor.

Det spelar givetvis en stor roll att flera skickliga debattörer genom åren ”vunnit” över högerns oftast pseudo-intellektuella i frågan. Det är här konsten att använda sig av en Anka kommer in idag.

Genom åren har svenska feminister (ursäkta att jag behandlar er som ”klump”, men jag åsyftar naturligtvis den revolutionära formen av feminism) skickligt argumenterat sönder de pseudo-intellektuellas argumentation. När det gäller vetenskapliga argument för bevarandet av könsroller saknar högern i Sverige debattörer. Så till den grad att Ankan själv kallas för debattör. Det spelar ingen roll att sådana här vetenskapliga studier då och då syns i media..

Det sticker naturligtvis många i ögonen att ”vänstern” jämt och ständigt har skickligare debattörer. När man inte kan bemöta och segra den här vägen tycks nu Ankan som kommen från himlen. Äntligen kan man skriva spaltmeter efter spaltmeter kring en fråga som ”ansetts vara förlorad”.

Det är därför vi, jag och du, dag in och dag ut utsätts för Ankan. Ankan är ingen debattör, som hon kallas. Ankan är ett instrument som används av andra intressen.

 

Dessa förbannade ”oansvariga” latinamerikanska ledare..

Minns ni Nixons ord om Chile och Salvador Allende? Det lät ungefär så här: ”Jag ser inte varför vi (USA) ska stå stilla och passiva med armarna i kors och se på när ett land (Chile) förvandlas till en kommunistiskt stat på grund av sitt folks oansvarighet…Det som vi diskuterar (Chiles politik) är för viktigt för att låta väljarna (chilenarna) själva bestämma över det”.

Än idag tycker några representanter från USA tydligen att vi latinamerikaner är oansvariga. Idag är det Honduras rättmätige president Zelaya som personifierar oansvarighet.

Oansvarig för att han underblåser våldsamheter..Våldsamheter och konflikter länder emellan kanske de även ska tillägga eftersom han befinner sig i Brasiliens ambassad..

Hela förra seklet försökte de (USA) få oss, oansvariga och dumma latinamerikaner, att förstå hur välmenade de ansvariga och intelligenta politiska strategierna var för oss själva.

De ville inget annat än demokrati för oss. Fri från all form av odemokratiskt kommunism som vi oansvarigt och dumt nog ansåg vara bättre än kapitalism.

Men, trotsiga som vi var, var vi för dumma och oansvariga för att förstå detta rent rationellt. Vi behövde övertalas om rationaliteten bakom de välmenade tankarna. Vi visste ju inte bättre.

Genom statskupper, ekonomiska blockader, social sabotage, arbetslöshet, mord, tortyr, försvinnande, inbördeskrig, militära interventioner och en och annan Big Meal med Coca-Cola försökte de övertyga oss om vår oansvarighet och dumhet och sin egen förträfflighet.

Men tröga som vi var förstod vi än en gång inte det intelligenta och ansvariga i att stödja statskupper där man satte elektricitet i underlivet på människor trots att Coca-Colan och hamburgarna var ganska goda. 

Kontinenten fortsatte att producera dumma och oansvariga ledare. Ledare som oansvarigt nog hävdade dumma saker som rätten till självbestämmande och rätten till ekonomiskt jämlikhet och som till och med dumt nog lät sig tillfångatas och mördas för sina idéer.

Idag befinner sig Zelaya, dumt och oansvarigt nog, i det land vars befolkning, dumt och oansvarigt valde honom till president. Han backas upp av alla andra dumma och oansvariga politiska presidenter i kontinenten. En är så pass dum och oansvarig att han till och med skyddar honom i sitt lands ambassad.

Det är tur att vi har USA som påminner oss om vilka som är dumma och oansvariga.

Är det någon som har en hamburgare?