Onödigt och tragiskt!

Onödigt och tragiskt när människor dör för andras intressen. Även om Dick Erixon påstår att ”de stupade för vår frihet”. Dessutom ges bilden enligt DN att de inte är särskilt väl utrustade för ändamålet. Om det nu förhåller sig så som DN vill göra gällande är det till och med oansvarigt.

Afghanistan ligger tyvärr, för deras befolkning, i ett viktigt geopolitiskt område som inneburit ständiga krig för dem. Alltid har det funnits någon mäktig som velat kontrollera det viktiga området. Civilbefolkningen har lidit.

Att människor som bär uniform, militär sådan, signalerar, i form av ett ”tecken” eller symbol, makt och våldsmonopol medför att även om man tar av sig hjälmen kvarstår det faktum att blotta närvarot av utländska trupper tolkas som en ockupation. Det är således inte konstigt om det förmodligen är så att; soldaterna rör sig i områden ”där människor vill de illa”.

Men de vill nog de inte illa i egenskap av människor eller svenskar utan i egenskap av ockupanter. Det är säkert svårt för den inhemska befolkningen att förstå skillnaden mellan ”fredstrupper” och reguljär militär, sådan som utför gripanden, bombanden och avrättningar.

Trots det inträffade menar sådana som Dick Erixon och försvarsministern att soldaterna måste vara kvar. Därmed har vi en situation där ännu fler riskerar att dö. Att dö för andras ekonomiska intressen. Totalt oansvarigt.

Det är lätt att tycka, argumentera, glorifiera och anse att det är rätt att strida i Afghanistan och därmed skicka andra in i döden. Men är t.ex. Dick Erixon eller de som håller med själva beredda att bege sig dit och dö ”för vår frihet”?

Dick Erixon, ”i hjärtat rebell”,  skulle ju vara mycket mer nyttig för ”vår frihet” som soldat i Afghanistan än som (kulsprute)skribent i trygga Sverige.

Mer pengar i plånboken!

Eftersom Moderaterna satsar på att locka fler kvinnor och att göra 300.000 hembesök kanske någon kan ta fram fina röda klistermärken med en stjärna på med texten ”Moderat- Nej tack, 1000 kronor kan inte köpa min röst” (liknande de som finns om reklam) som människor kan sätta upp på dörren?

Kvinnor ska lockas av att de fått ”mer i plånboken”. Det som inte sägs är att om människor ”får mer i plånboken” ökar ”risken” att man börjar spara, vilket i sin tur ökar sannolikheten för problem inom ekonomin.

Vad som därför är troligt är att som brukligt, vid händelse av ökad inkomst, så höjs priset på alla de livsnödvändiga konsumtionsvaror vi är i behov av. Även hyror och allt annat som måste betalas.

Det hela blir i därför i slutändan inte ”mer i plånboken” utan mindre och ett slag mot välfärdsstaten eftersom skattesänkningar måste finansieras på något sätt.

Var tar man pengarna ifrån? Förmodligen från de sektorer där de kvinnor man säger sig vilja locka båder arbetar i och är i behov av att använda. På så sätt försämras både deras vardagliga arbetssituation (sämre arbetstider, osäkra anställningar etc) och deras möjlighet att nyttja en väl utbyggd offentlig sektor (eftersom det är härifrån man måste ta pengarna).

Är det detta kvinnorna ska offra för att få 1000 kronor ”mer” i plånboken?

Varför gör ni så här?

Vad händer i människors huvuden i Sverige när man läser en nyhet om att en flicka på 16 år mördats av sina manliga släktingar i Turkiet för att hon ”vanhedrat” familjen genom att prata med manliga bekanta?

Nyheten är het. Så här dags, midnatt, förekommer den i princip i alla större tidningar som huvudnyhet. Det kan förklaras delvis med att det är en brutal och sensationell nyhet. Men bara delvis.

En annan förklaring till att den här typen av nyheter slår igenom är att det bor många kurder, turkar och invandrare i Sverige. Fadime fallet lever kvar i minnet. På så sätt har nyheten en viss ”aktualitet” och koppling till Sverige.

Bilden av invandrarkvinnan är raka motsatsen till den vilda, aggressiva, okontrollerade, översexuella bilden av  förortssvartskallen. Hon är ett offer för sin manliga släkt, är inlåst, begränsad, passiv, hämmad och  oskuld.

Svaret på min inledande fråga bekräftar lite grann vad jag trodde. En sådan här nyhet skapar mening i vår kontext, det vill säga i vår kultur, i vårt samhälle. Direkt när en sådan här nyhet dyker upp finns det människor som är snabba att identifiera den här typen av våld med muslimer, kurder och turkar. De ”slarviga” passar på att dra in alla ”invandrare” i Sverige.

En bloggare är så skarp att hon till och med skriver ”om ni beter er så här, åk hem”. Hon syftar naturligtvis på alla invandrare som för tillfället bor i Sverige.

Våldet mot kvinnor sker överallt på den här planeten och den tar sig olika uttryck i de olika delarna av världen. Med detta sagt vill jag inte relativisera våldet.

Vad det här våldet har gemensamt är inte någon särskild religion, politiskt åsikt, kultur eller så, utan att det är män som utför det. Det är alltså ett våld vi återfinner genom de flesta kulturer där män har makten, oavsett om det är en kristen eller islamistiskt kultur (båda patriarkala religioner)

Kanske kan det vara värt att läsa familjens, privategendomens och statens ursprung av gamle Engels för att begripa varför kvinnan är mannens ”egendom” i de flesta kulturerna och varför man kan kontrollera, äga, och bestraffa henne?

Om vi inte ser våldet mot kvinnor ifrån ett strukturellt, historiskt och materiellt perspektiv riskerar vi att ständigt missa målet.

Snart går världen under..

Snart går världen under. Vi lever i sluttiden. Beviset? bl.a. alla krig i världen och katastrofen i Haiti, allt enligt vår kära Carola. Kanske är sluttiden inne även på grund av den ökade uppmärksamheten feminister och homosexuella fått? (två grupper som brukar kunna provocera och få religiösa människor att se rött) Maud Olofsson är i alla fall glad att hon fått en prövning av gud.

Att tro på en sluttid för världen kanske är att gå för långt grundad i ovanstående. 

Däremot är vi inne i en allvarlig tid där arbetarklassen under mer än 20 år tryckts tillbaka. Individualiserats. Fragmenterats. Försvagats. Till och med existensen av klassen har ifrågasatts. Det finns inget sådant längre i vår postmoderna värld. Ideologierna är döda. Alla vill göra karriär individuellt, ingen bryr sig längre om kollektivet. Varför ska vi ha facket? De gör ändå inget för MIG? Det kollektiva solidariska tänkandet har ersatts av det egoistiska egennyttiga.

Ett exempel på hur tiderna förändrats: En fråga om svenskarnas hälsa lyckades under dessa år förvandlas till en fråga om svenskarnas (vissa pekar ut invandrare mer, så klart) benägenhet att fuska.

Idag är man stolt när man pekar på att Sverige inte längre uppvisar Europas sjukaste befolkning, statistiskt sett. Frågan om hälsan och det humana i att inte behöva arbeta när man är sjuk förvandlades istället till en klappjakt på fuskare.

Bilden som tonade fram var den av ett land bestående av ett ohederligt folk. Ett land av fuskare där alla misstänkliggjordes och där man behövde hårdare regler och till och med uppfostras om på nytt med en reviderad version av arbetslinjen.

Idag när siffrorna ”snyggats” till är det flera som passivt tar emot siffrorna utan att reflektera. Siffrorna i sig är beviset på att det ”visst fanns en massa fuskare tidigare”.

Men det finns problem med siffrorna och statistiken och inte minst i deras inhumana tillämpning mot alla som arbetar med annat än pappersgöra (som även det kan ge upphov till arbetsskador). Läs den här nyheten. Där kan man läsa hur statistiken tillämpas och hur kriterierna förändrades.

Ett annat exempel: Ta det här med sopåkarna i Stockholm. Det är inte första gången en facklig strid skildras som ett samhällsproblem (har länkat ovan). Erfarenheterna från t.ex. Storbrittanien (se t.ex. Hall,1982 och Manning,1998) visade samma resultat. Facket skildrades som ett samhällsproblem, så kunde t.ex. en strejk av de arbetande i lokaltrafik framställas som ett problem för alla som skulle använda trafiken och inte som ett problem kring människorna som arbetade med det hela och deras löner, arbetstider och rättigheter som försämrades. Fokus låg på de strejkande och ”samhällskonsekvenserna” och inte på vad de strejkade för.

Sedan två decennier pågår en ideologisk strid, under den dominerande föreställningen att alla ideologier är ”döda”, där man försökt trycka tillbaka arbetarrörelsen, facket och arbetarpartierna. Näringslivet och Timbro har skickligt fått igenom sina argument, förklädda till att gynna ”vanligt folk”.

Sverige har gått igenom förändringar, både ekonomiska och värderingsmässiga, vilka exemplen ovan visar på. Det har skett en maktföskjutning till fördel för arbets”givarna”. Olika politiska förändringar såsom privatiseringar och avregleringar av offentlig verksamhet har drabbat kommuner och infrastrukturen.

Det är ingen hemlighet att privatiseringar tenderar att leda till personalnedskärningar, större andel tillfälligt anställda arbetare och lägre fackorganisering. Detta bevisar att arbetarklassen som sådan befinner sig under attack. Anställningsskydden försämras.

Att dessa tider skulle vara harmoniska och ett tecken på ”ideologiernas” och klassernas död motsägs av det faktum att det förs en aggressiv klasspolitik riktad mot just arbetarklassen.

Alliansens ”knock-out”

Igår kunde man läsa på expressens framsida (tryckta versionen) att Alliansen vunnit söndagens partiledardebatt. Knock-out var det. Knock-outen byggde på människor som hade ”nätröstat”. Läs detta för en enkel och kort men ack så sann iaktagelse.

”Läsarna eniga: Alliansen vann debatten”, löd underrubriken (Expressen). I nyhetsmediernas sökande efter identifikation och medborgerlig ”delaktighet” drivs det hela ibland till det absurda.

För att öka identifikationen och delaktigheten ”inbjuds” vi att delta i diverse olika frågeställningar. Syftet är att ge en ”bild” av hur uppfattningarna går. Alla som vet hur man genomför vetenskapliga statistiska undersökningar vet att sådana här frågor (och svar) inte motsvarar verkligheten. ”Bilden” blir för missvisande. Det är allt för många grundläggande kriterier som inte uppfylls (ibland till och med i frågestadiet)

Om nu syftet inte är att beskriva verkligheten utifrån ett vetenskapligt perspektiv, vad handlar det om då?

I expressens fall är det tydligt att det handlar om politiskt propaganda. En allians som får allt svårare att visa sin duglighet måste beskrivas som en ”vinnare” för att eventuellt bli det senare i år. Skrivs det tillräckligt ofta kanske det till och med kan bli en verklighet. Upprepas en lögn många gånger blir den till slut sann.

Tv 4 och kanal 5 fick liknande problem med verkligheten. Genom att låta människor smsa och delta fick man det skeva resultatet att SD åtnjöt 46,1 procents stöd.  

Det roliga i sammanhanget är att när det inte blir så som man ville, som i fallet med SD, censureras det hela. Nu är det här inte på något sätt ett försvar av SD, de är en minortitet och siffrorna i sig är löjliga och kanske deras våta dröm, men det intressanta är att se hur man agerar när det inte passar den propaganda man själv vill kabla ut.

När det är SD som fått 46,1 procent lägger man ner. När Alliansen får 76 procent i frågan om vem som vann debatten, publiceras det hela. Lustigt värre.

Tänk om det hänt i Venezuela?

Alan García, Perus president, gillade inte att en tv-kanal visade bilder av militärens massaker i Bagua, Peru. Oklart hur många som dödades (det sägs att det var över 60) och försvann men över hundra skadades.

Offren: Ursprungsbefolkningen

Motiv: De ville hindra militären att ta ifrån de deras territorier och driva bort de från området.

Anledning: Perus frihandelsavtal som anger att flera områden i amazonas ska privatiseras.

Med anledning av videon tvingas nu Radio Oriente stänga ner. ”President” Alan García har även stängt av i 120 dagar olika politiska representanter som visat sitt stöd till ursprungsbefolkningen. Tydligen är stängning av kanaler intressant då Venezuela och Chavez, på felaktiga grunder, anklagas för detta. När det finns bevis på att Perus president tydligt agerar på det här sättet får vi inte veta något..Gate-keeping?

Kan du spanska? Läs artikeln här.

Det är ohygieniskt och äckligt!

Det är ohygieniskt och äckligt, så säger en riksdagskvinna från KD till expressen om burkan.

Det är inte så konstigt att frågan om burkan skapar debatt och ”delar” det svenska folket (intressant ordval:”delar det svenska folket”, inte sant? Varför inte säga ”delar opinionen”?).

I Sverige ses burkan som ännu ett  plagg som har som syfte att begränsa kvinnan och hennes utrymme. I ett land där likhetstecken sätts mellan sexuell frigörelse och kvinnlig frigörelse kan den bikini-klädda kvinnan förskräckas över den heltäckta systern och dess patriarkala leverne. Bortglömd blir den patriarkala västerländska kulturen som objektifierar kvinnan till en sexuell maskin och vara (då handlar det om ”självvald”  ”kvinnlig frigörelse”, ett medvetet val, burkan däremot är påtvingad)

Frågan om burkan handlar inte om kvinnans frigörelse eller ej. Som marxistiskt lagd stöder man kvinnans kamp för frigörelse, ingen tvekan om den saken. Problemet med den här debatten är att fokus riktas mot ”de andra”, de som alltid har så mycket ”värre” och ”sämre” patriarkala regler än våra. Burkan används i ett vidare sammanhang för att misstänkliggöra invandringen och gruppen muslimer i synnerhet. Så här säger ledaren på expressen:

”Djupt patriarkala kulturer har invandrat till Sverige och dessvärre finns det invandrarkvinnor som förtrycks i religionens namn. Det får vi naturligtvis inte blunda för i toleransens namn”

Patriarkala kulturer har invandrat till Sverige, det är alltså ”invandrare” som fört med sig problemet och de har gjort det, inte som individer (som liberaler annars älskar att tala om) utan genom ”kulturer”. Det rör sig om en hel ”grupp” och ”kultur” som är ansvarig.

 Hur lösa problemet med att hela kulturer invandrat till Sverige och fört med sig patriarkala strukturer? (SD erbjuder lösningar som förmodligen denna liberala ledarskribent skulle hoppa upp i taket om hon beskylldes för att ”stödja”)

I ett sådant passage, som det ovan citerade, finns problemet. Att misstänkliggöra och bunta ihop grupper av heterogena människor till en homogen kvinnoförtryckande grupp är att förenkla det hela för sig och skapar enbart än mer xenofobi. Varför buntas människor ihop från främmande kulturer av liberaler som annars älskar att analysera saker och ting utifrån individen?

Att diskutera kvinnoförtryck genom ”de andra” och dera burkor är projicering. När ska vi diskutera det här, det här, det här, det här och det här?

Kanske kan vi få någon riksdagsledamot att säga att även det är ”äckligt” och ett bevis på djupa kulturella patriarkala strukturer?

Nja, när någon från ”majoritetssamhällets kultur” gör sig skyldig till äckel brukar svaret snarare sökas hos individen och inte i kulturen.

Några snabba frågor…

Den  misstänkte polischefen som sitter anhållen för våldtäkt mot barn framkallade överraskning. Till och med självaste Leif GW Persson är överraskad.. En Kristen lärare  i de tidiga åldrarna åtalas för övergrepp. Alla överraskade. Varför?

Hur ser den typiske våldtäktsmannen ut? Vilket yrke har han? Vad ska han ha för karaktär? vilken socioekonomisk bakgrund ska han ha för att det inte ska bli en överraskning? I vilken miljö ska det ske för att det inte ska väcka uppmärksamhet? Vilken etnicitet ska han ha?

Svaret på de här frågorna kan ge oss en hint om vilka vi förväntar oss ska begå den här typen av fruktansvärda brott.

Hur kommer det sig att vi förväntar oss en viss typ av människor när det gång på gång bevisas att det inte existerar EN sådan?

Vad är det för mening att angripa problemet utifrån sensationella aspekter. Att enbart skriva om det när det är en polis, lärare etc.

Våldet mot barn och kvinnor är närmare bort än vi anar. Är det just det som är det läskiga? Att förstå att problemet är djupt rotad i vårt samhälle och att förövarna allt för ofta har en nära relation till offren och därmed erkänna att det är ett strukturellt  problem?

Burkan som inte fanns i repris..

Med anledning av den här nyheten publicerad i olika  nyhetsmedier måste jag publicera på nytt ett tidigare inlägg jag skrev bara för några dagar sedan, då om debatten om burkan i Danmark, där universitetet i Köpenhamn genomförde en studie som visade att INGEN i Danmark bar burka. Trots detta var burkadebatten het och användes flitigt i offentligheten mot ”de andra”.  Repris i Sverige 2010?

Burkan som inte fanns..(med vissa korrigeringar)

I Danmark visade det sig att debatten om burkan egentligen inte handlade om verkligheten i landet, Köpenhamns Universitet genomförde en undersökning och kom fram till att det inte finns några som bär burka i Danmark.

Så agerar en borgerlighet som i kristider riktar fokus på ”de andra” och exploaterar rädslan för det främmande. En fråga som inte har verklighetsförankring blir ändå en fråga som diskuteras och dominerar den offentliga debatten och skiftar gränserna för vad som får sägas, som i längden även skiftar gränserna för vad som får göras, om/mot de andra (även om de inte ens bär burka).

I den offentliga debatten finns det många liberala tidningar och skribenter som ägnar uppmärksamhet åt ”fanatiska muslimer”, trots svåra ekonomiska tider och mer vardagsangelägna sociala problem värda att tas upp. Debatten handlar om allt från moskéer till slöjan och hur deras i grunden antidemokratiska och kvinnofientliga värderingar kan komma att påverka och i längden förinta våra egna demokratiska värderingar.

Även här i Sverige exploateras muslimen för andra syften. Den här debatten präglas av stereotypa bilder där extrema former av den tron får statuera exempel för alla ”de andra”. I bloggosfären finns ett tiotal bloggar som ägnar sig åt sådant här. Varje dag får man läsa om den svenska ”islamiseringen”.

Som motsats till det här djupa sociala problemet vi ”har” i Sverige med burkan kan vi betrakta frågan om Palestina.

En del av den vidare offentliga debatten i Sverige om ”muslimen” handlar om just Palestina (konstigt nog eftersom det är en debatt om Sverige). Försvarar man t.ex. Palestiniers rätt till försvar mot ockupationsmakten Israel kan man lätt få anklagelser om antisemitism och ”islamist”.

För alla som förstår vänsterns värderingar borde det vara självklart att ett sådant resonemang är löjeväckande. Det ska inte finnas plats för rasister eller fanatiker av någon religionstillhörighet inom vänstern, däremot är alla religiösa personer välkomna.

Debatten om huruvida Israel omfattande och systematiskt handlade med döda palestiniers organ väckte en borgerlig anstorm som egentligen inte bemötte sakfrågan i en enda punkt. Det enda man gjorde var att anklaga allt och alla för att vara antisemiter. Idag med facit i hand när det uppenbara även blivit uppenbart för alla liberaler och övriga borgerliga skribenter tigs frågan.

Burkan fanns inte, ändå fick den dominera den offentliga debatten i Danmark. Mycket av rädslan mot muslimen är obefogad i Sverige. Däremot var det verkligt att man handlade med döda palestiniers organ.

Ibland är det från liberalt och borgerligt håll bättre att strida mot påhittade spöken och burkor än mot verkliga monstruösa handlingar.

Visste ni inte att vänstern var nazistiskt?

Alexander Bard, liberal, kommer fram till slutsatsen att S väljare tävlar om samma väljare som SD. De är båda folkemsnostalgiker, Socialdemokrater och Sverigedemokrater.

Att den dominerande liberala föreställningen sedan två decennier velat likställa nazism och kommunism, nu även socialdemokrati, med nazism har varit uppenbart. Det som pågått/pågår är en ideologisk och historisk revisionism där man vill avsäga sig ansvaret att, ur ett klassperspektivt, varit anhängare, samverkande och tillmötesgående gentemot fascister och nazister från höger håll.

Under andra världskriget var det främst krig mellan två stater, det nazistiska Tyskland och det kommunistiska Sovjetunionen. Liberalerna var sidoaktörer, sådana som Hitler trodde skulle gå att föra diplomati med (vilket man bevisligen gjort långt tid innan kriget bröt ut). Huvudfienden för nazisterna var den ryska bolsjevismen, inte liberalismen. Antalet döda vittnar om att så var fallet för den som tvekar.

Rädslan för att vänstern återigen ska mobiliseras i takt med liberalismens tillkortakommanden gör att man hittar på de mest korkade sambanden. Bards hela artikel är ett typexempel på liberal trams. Här nedan ska vi gå igenom punkt för punkt vad han argumenterar för.

Först måste det sägas dock att för alla oss som förstått att vänstern alltid varit i motsatsförhållande till fascistiska och rasistiska rörelser blir det hela komiskt när alla rörelser blandas i en salig röra utifrån lösa grunder.

Vi vet att en samhällsanalys ska göras utifrån klass och inte nationer eller raser. Samhället består av olika klasser där det råder en ständig kamp om makten. Denna kamp regleras av staten. Staten ses därför som i de härskandes händer och som ett verktyg för att säkra elitens dominans i ett samhälle. Denna grundläggande marxistiska synsätt delas knappast av fascister eller rasister (inte ens av alla socialdemokrater). Redan här borde likheterna vara totalt utraderade då detta är kärnan i en socialistiskt analys.

Bards slutsats i hans text (läs den!) att Sverigedemokrater, Socialdemokrater och kommunister är alla ”extremvänster” bygger på främst två argument:

1. Mussolini, den ledande fascisten i Italien, tidigare var en socialistiskt agitator innan han blev fascist (slutsatsen är därför att socialism och fascism är samma sak)

2. Vurmen för folkhemstanken och idéen om att skapa ett ”perfekt samhälle” med hjälp av ”social ingenjörskonst” (rashygienen likställs de socialdemokratiska tvångssteriliseringarna)

Att de svenska tvångssteriliseringarna utgjorde Socialdemokratins största paradox håller nog de flesta med, även till vänster. Problemet med Bard och alla liberaler som hämtar inspiration i böcker som ”makten över barnen” av Runcis (för övrigt en intressant bok, speciellt när hon nämner medelklassen och överklassens roll i utpekandet av ”normalitet”och de många offren från arbetarklassen men även alla ”experters” roll i det hela. Tyvärr fokuserar liberaler enbart på analysen när Runcis beskyller den socialdemokratiska rörelsen för det hela), är att de vill skuldbelägga Socialdemokratin för allt elände. I och med att liberaler sällan söker förklaringar i historiska sammanhang och klassaspekter görs en rörelse ansvarig för hela rashygienstanken. Det är att göra det hela för lätt för sig.

Sanningen är den att tanken om att skapa ”pefekta” individer, utifrån ras eller sociala aspekter”, inte är ett barn av Socialdemokratin utan av ”modernismen”, och har sina rötter i upplysningen idéer. Detta betyder att alla- även högern- betraktade det hela, då det skedde, med ro. ”Samhällsekonomiskt” försvarbart, var det.

Att Bard menar att individen innan folkhemmet och den onda staten kom in i bilden levde mer fritt kan säkert alla som levde unde misär och tvingades emigrera till USA av hunger intyga (genom historiska berättelser av den tiden).

Bards liberala analys håller inte. Att välja ut en del av den dåliga sidan av folkhemmet och låta den representera helheten är missvisande. Naturligtvis ska man diskutera dessa otroligt negativa sidor, men gärna utifrån, ett vidare socialt och historiskt sammanhang. Att göra det som Bard, att se det man vill se och ignorera resten, är bara politiskt och historiskt trams som har som syfte att smutskasta en hel rörelse, arbetarrörelsen och dess kollektivistiska tankar.

Genom att blanda nazism, fascism, sverigedemokrater, socialdemokrater och kommunism och kalla alla för ”extremvänster” bidrar han med sin artikel enbart till att försvåra en förståelse av historien. Allt i postmodernistiskt anda. Vänster och höger är ju samma sak och nazister och kommunister likaså. Kvar, mitt emellan dessa totalitära extremister (som egentligen inte vet bättre än att de står för samma sak), finns frihetens avantgardistiska trupp, liberalerna…